en helt annan sak är det, då man talar om Staten, såsom en Magt, den där underhålles af undersåtare: Om då hwar Person i dessa olika Stater betalar 10 Dal. til Kronan, så undfår den ena Staten 10000 i årlig Ränta, men den andra ej mera än 1 000 Dal. Således är en folkrik Stat altid mägtigare, men private må därföre icke altid bäst därinne.
11:te Puncten kan tålas, så länge man talar om blotta möjeligheten; men blifwer onödig då de fördelaktigaste näringar ligga i ödesmål, och sakna arbetande händer.
§. 88.
I 12:te Momentet anser Criticus näringarne i den politiska Rang, som de kunna syslosätta flera eller färre arbetare. Jag finner skäl däruti, allenast wi nu hade folk såsom mygg, at fylla alla Näringar på en gång; men i den händelsen, at wi hade i minsta laget, så blifwer då en annan Fråga: Hwaraf skal jag wara i stånd, at sluta hwilkendera Näringen, som på denne Rang-ordning bör stå främst? Hwem därnäst? etc. Mon några Arbetare få sättas i den nedersta, förrän den främsta fått sin fyllnad? Eller skola alla fyllas på en gång? Och hwarifrån Criticus wil taga dem?
Man swarar mig: sådant alt bör igenfinnas af Tabell-werket, när man får inhämta hwilkendera näringen födt de största Folk-hopar. Men tänk, om Tabell-werket redan 1720 blifwit inrättat i Swerige, då Sjö-farten låg så godt som aldeles under, om man då fölgt den politiska Rang-ordningen, så torde Sjöfartens uphjelpande warit et af de sista Näringarne, som då hade blifwit påtänkte. Eller i händelse någon af dylikt tankesätt, som Auctor skylles wara, hållit då med uti styret, när Product-Placatet utfärdades, mon wår Sjö-fart då fått samma Tour och Rang, som han nu hafwer? Jag tror knapt.
Sillfisket i Götheborg och Bohus-län war för 20 år tilbaka på de lägsta Numrer af denna Rang-ordning, men nu icke aldeles så. Det wore artigt at weta, hwem som nu högt up denna Näring öfwer sin förra Numer: man swarade, at han nu kan
föda större hopar med folk än tilförene; men jag frågar wår poli-
