Och 3:tio. I fall de wore i stånd därtil, at de likwäl hysa en så redelig wilja, at de häldre försaka egen winst, än de i ringesta måtton skulle skada det allmänna.
Finnes denna wälsignade egenskap hos wåra Stapel-handlande i gemen, så är Critici sats riktig. Då behöfwer man ej befara några Lurendrägare-Warors in- eller utförsel på deras Skepp, och i följe däraf ej eller i den afsigt på andra än utlänningars Fartyg anställa några Visitationer.
20:de Momentet kan ock få stå, om alt det härnäst förut anförda håller stick; men i annor händelse torde wara nödigt at erhindra, det utländske medtäflare emot egna Handlandes egennytta äro bättre för en Stat, än inga.
Är det blott en eller annan Stat, som besörjer om andras behof, såsom i början af Kung GUSTAFS Regements tid Lübeck war, äro Monopolier oundwikeliga, och Staten i samma äfwentyr at spolieras, som hon af få sammansatta egna Köpmän måste wara uti, om utlänningen stänges ut. I förra fallet måtte rörelsens och afsättningens wisshet hjelpas af egen, i det senare af utländsk Sjöfart, annars är Staten i båda händelserna lika olyckelig. Och äfwen så litet som wåre Handlande sörja om Statens behof utan egen winst, så litet bekymra sig ock enskildta utlänningar, om hwad som mer eller mindre gagnar deras Nation, allenast de för egen del hämta däraf någon winning.
Sjelfwa Ängelske Köpmän uphandla Waror från Swerige, och skinna sin egen Nation genom Export-Præmier, då han igen föryttrar dem såsom egen afwel i Wäst-Indien.
§. 91.
Uti 21 Puncten rättas Herr Fortbonnois ord på detta sätt: Hwar och en Nation, som låter andra idka en Sjö-fart den han sjelf NB. med förmon, det är utan at skada andra nyttigare Näringar, eller genom Medborgares Gravation kan drifwa, förminskar i samma mån sin egen werkeliga och relativa styrka, til fördel för sina medtäflare i Handel och Hushållningen.
