150
osälgbara, och wi således för utlänningarnes öfwerlägsenhet i sin naturliga styrka, nyttja sådant medel, som måste förswaga oss än mera.
Här beder jag, at Läsaren icke blandar sina begrep med wår, sedan 1735 skedde repræsentative Penninge-stocks förökning; ty Product-Placatet är redan hela tio åren äldre. Äfwen anhåller jag, at ingendera af dessa sattser mig påtrugas. Jag har nyttjat dem uti bewiset, emedan jag märkt, at Criticus har förtroende til de Handlingar, hwarutur de äro tagne. Härwid förekomma flere med hwarannan inweklade misstag, som i allmänhet anses för grund-sanningar, än at sådant nu tilbörligen skulle kunna utredas. Imedlertid wil jag gifwa Criticus några Puncter i dessa saker at tänka på.
§. 93.
1:mo. Ingen öfwerlägsen naturlig styrka kan, emot den Stat man handlar med, åstadbringas, om ej den andra Staten genom egna författningar inbördes förstör sig sjelf; då ock skulden ej bör tilskrifwas utlänningen, utan Staten, och så snart sådane författningar uphöra, jämkar Handelens egen Natur båda Staternas naturliga styrka, at wara quam proxime lika, och det utan afseende därpå om Folk-mängden uti dem wore aldrig så olika, allenast hwarderas Arbetare njuta enahanda frihet, at på en lika stor Folk-nummer tilwerka Waror til lika wärde, hwarunder likwäl Statens wåldsama förswar af sina rättigheter ej bör begripas, såsom naturligt wis starkare hos den talrika, än lilla Staten.
2:do. Men om en sådan styrka wore likwäl möjelig, så måste den starkare hafwa mindre Penningar emot sin Waru-mängd, än den andra hafwer emot sin, och kan den swagare på intet annat sätt hjelpas än genom minskning af Penningar och ökning af Waror.
3:tio. At förhindra den utländska Handelen, är altså det samma, som hindra Nation at jämka sin naturliga styrka med sina Medhandlares: det är, at få blifwa dem wuxen.
