anses för något twång, utan allenast wilkor och förbehåll, emedan han utom dess hade ändock frihet, at segla omkring hela Jord-klotet, och genom wåre egne Fartyg kunde lika wäl föryttra i Swerige sina Waror. Til samma ändamål tjente ej eller litet, at göra alla ut- och ingående Waror aldeles Tull-frie, och hugna Redarena utom dess med några betydande Export-Præmier, för det de wåga lif och ägendom på sjön, at afföra wåra tilwerkningar, dem wi annars blefwe förlägne med, och skaffa oss alla wåra behof i händerna. Jag tror detta skulle icke utan nytta aflöpa, ehuru det kostade något.
Och om det blifwer afgjordt, at Rikets styrka stiger altid i samma mån, som dess Sjö-fart, så tyckes mig oförgripeligen, at intet lättare medel gåfwes, at inom få år triplera hela Rikets styrka, som wi annars knapt se någon möjelighet, at inom en Mans ålder, få fördublad. Då skulle långt flere millioner Riksdalrar flyta in i Riket för Frakter etc. Och i fall jag winner Critici bifall i detta mitt nya förslag, at hjelpa Riket, instämmer jag gärna med Criticus sluteligen i dess 30:de Moment, ehuru få Swenska Skepp det ock må wara, som i anseende til dyr-legt folk, och kostsama utredningar, nu kunna deltaga i utländska Frakt-handelen, at i närwarande swåra tider, och tryckande brist på redbart Mynt, styrka til wår Sjö-farts än widare förstärkning, som så ögonskenligen skulle förwärfwa Riket en så betydande Summa, och för ewärdeliga tider sätta oss i stånd, at i wår rörelse bestå af oss sjelfwa.
At tänka annat, wore, efter Critici mening, emot Land och Rike så omildt handladt, at Swenska Historien lärer knapt därpå kunna upte många exempel.
⁎
