Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/158

Den här sidan har korrekturlästs

158

så borde wår egen Sjö-fart blifwa den aldraförsta på denna Rang-ordning, som bör hjelpas, ehuru därom aldrig kunde sägas, at den samma föder de största folk-hopar i Riket.

Auctors mening kan icke wara, at en sådan general principe icke ens skulle gifwas til. Wi läse henne äfwen i Swerige, här i Stockholm, uppå Riddare-huset, Salus Populi suprema Lex esto. Men han talar därom, at någon sådan principe icke gifwes, som nu wid Författningarna i Europa werkeligen allmänt följes, och hwilkendera som hälst af dessa, man ock wille antaga, äro de likwäl så generale, at den skadeligaste Författning äfwen förswaras därunder, och wi hafwe af dem olyckeliga tillämpningar, i egen och andra Stater under ögonen.

Criticus påstår wäl, at man kan positivt säga, hwilkendera näringen i et Rike, ger den största Nationnale winsten: Jag torde ock med honom därom tänka tämmeligen lika; men innan de Lärda, som ännu äro i twist om samma sak, sins imellan hunnit blifwa ense med oss, torde någon tid gå ut. Och sedan all denna twist ändteligen wore debatterad, så fruktar jag, at en sådan forcerad Sjö-fart, som Criticus förswarat, näppeligen får den tour til befordran, som han gifwit den samma, nämligen: at Handel och Sjö-fart bör updrifwas til det högsta man kan, kosta hwad det kosta wil. Det är: Sjö-farten må medtaga af wår lilla Folk-hop från Landtbruket, så mycket hon wil, den må ock gravera de öfriga näringar, så mycket hon wil: skal hon ändock framför alla andra uphjelpas och i stånd sättas.

Orimligheten af hans tredje satts, är af det, som redan förut wid 12:te puncten anmärktes, handgripelig; men wil han först efteråt, af Tabell-werket, enligt sin definition, om Näringarnes Rang, sluta, af det antal arbetare, hwardera Näringen underhållit, slår det wäl aldrig honom felt, men at därpå grunda någon oryggelig författning för framtiden, huru många til hwarje Näring skola determineras, är et så wågsamt företagande emot Swenska folk-hopens tilwäxt, at ingen annan än den, som i et tjockt okunnoghets eller sjelf-kärleks mörker blifwit inwefwad, skulle drista sig därtil.


§. 99.