wa författningen såsom en Källa, och wid dess indragande straxt jämka sig och afstanna.
Här får du igen rätta Claven til det så högt i wåra tider öfwerklagade Sedernas fördärf, som nu drifwes af många såsom Origo Mali in Republica. Wi läre alle nödgas tilstå, at wi utaf naturen äro til seder fördärfwade: det kan ej eller nekas, at icke Götheborgs Handlandes egennytta war en högst fördärfwelig sed; men jag frågar, hwad war det, som lemnade dem tilfälle, at utöfwa den samma? Jag har redan wist, at det war Uddewallas utestängande från Stapel-rätten år 1681; ty ehuru Götheborgs Handlande hade i 38 års tid inöfwat sig i den styggaste osed, at rikta sig på Medborgare, stannade den dock twärt af utan Lag och utan straff år 1719, så snart Uddewalla fick sin Stapel-rätt, då de likwäl åren tilförene med de strängaste hotelser, ej kunde förmås til den aldraminsta sedighet härutinnan. Därföre säger Tacitus rätt: Rebus modicis facile Æquitas habetur.
§. 15.
Wi blande alt för ofta i wåra ideer Nationens winst, och några få Medborgares. Den förra är altid gagnelig; men den senare icke så.
När någon förwärfwar ägodelar utifrån och noga anwänder dem til sina Medborgares och egna nödtorfter, så äro de en gagnelig winst för Nation; men förwärfwas de, om de ock woro utifrån, och nyttjas sedan til med-undersåtares förtryck, så är det wäl wid första påseendet en winst; men åstadkommer genom idoghetens och näringarnes aftynande och folkets utflyttningar en 100 pro Cents förlust. Är den åter blott förwärfwad af Medborgare, skadar hon dubbelt, och när den skyddas blifwer en knif i owäns hand, at skada oss sjelfwa; så at det blifwer i alla tider owedersäjeligt, at Handelen aldrig drifwes för Nations, utan egen winst.
Här får du äfwen igen afsigten med den af Högst-Sal. Konung CARL den XII. i Lund den 15 Julii 1717 utfärdade Förordning om Järn och Stål-handelen i Riket, hwarutinnan et wisst pris stadgas för alla Järn-sorter, hwarunder de ej fingo
