Auctors sats, at förbud, inskränkningar, och däraf flytande Monopolier, äro den rätta Källan til wårt Rikes Wanmagt, owedersägeligen bestyrkt.
Alla tiders Handlingar wittna detta så ögonskenligen, at jag undrar högeligen, hwarföre man af så Sol-klara händelser ej antagit rätta sättet, at göra en Stat lyckelig och wälmående.
När Förbudet emot Bräd- och Timmer-handelen, samt Masters utskeppande år 1723 kom under Riksens Ständers Bärgs- och Commerce-Deputationers skärskådande, aflämnade de til Riksens Höglofl. Ständer under den 15 Julii däröfwer et så märkwärdigt och moget betänkande, at det wäl förtjente helt och hållit blifwa allmänt.
Jag wil allenast anföra några ord däraf: De säga bland annat: ”Aldenstund alt twång i gemen uti Handelen, har skadeliga påfölgder med sig, och detta Generale Förbud, om Timmers, Bräders och Masters ut- och inrikes utskepning, utan Kongl. Commerce-Collegii tilstånd, befinnes icke skaffa den nytta hwaruppå det syftat, utan fast mera förorsaka en för Städer och Landtmannen gemensam skada, samt dyrhet på dessa Waror inrikes orter imellan;” så styrka Deputationerne til samma förbuds uphäfwande, med denna märkwärdiga tiläggning: ”Warandes öfwer alt detta friheten uti Handelen desto oumgängeligare och oskattbarare, at anse, som igenom den samma, icke allenast Warornes inrikes dyrhet aldrabäst kan förekommas, och deras pris å utrikes orter sålunda bibehållas, at Riket nu må kunna alt mer och mer komma at njuta den frukt och nytta, som en wäl inrättad Commerce tilskynda kan, hwaremot det skulle wara fåfängt, at mycket bemöda sig om en wäl inrättad Handel, så framt man genom slika bud och twång lägger hinder i wägen til dess befordrande och faciliterande”.
Hwarföre spiernar man då med fullt alfware twärt häremot? Hwarföre förgyller man Nations bojor, och utropar den för kättare, egennyttig, eller utlänning, som tager Rikets och Medborgares rätt och frihet i förswar? Naturen, förnuftet och
