Producter, och wi nödgades därifrån allena årligen uphandla wid pass 80000 tunnor Salt.
Härigenom sattes Portugisen i stånd, at commendera priset på båda delarne, fälde det på wår, och twärt emot ord och aftal, högde på sin egen Wara, emedan han wäl wisste, at Swenska Skepp, som en gång seglat dit, hwarken kunde behålla sina Waror, eller efter en så lång resa, wända utan Salt-laddningar tilbaka, så länge wi i Spanska Handelen ännu woro helt främmande. I anledning af hwilket alt Swenska Agenten Backmansson, (nu Herr Commerce-Rådet Nordencrantz) i stöd af Commerce-Collegii til Hans Kongl. Maj:t under den 4:de Martii 1732 aflemnade underdåniga Föreställning, anmodas om en hemlig Expedition, at oförmärkt göra sig underrättad, hwad Debit de Swenska på sina Waror i Spanien hade at förwänta, och om icke någon Handel dit åt kunde öpnas, och imedlertid genom Kongl. Maj:ts Egen höga Skrifwelse i afwarsama termer til Konungen i Portugal, söka förmå Portugiserne til billighet.
Swenska Handelen hade således fastnat i de olyckeligaste band på alla sidor, och behöfde en tidig och eftertryckelig hjälp, om han ej snart skulle stupa af slag eller en dödelig blodstörtning.
Den antagna Handels-systemen hade wunnit hos de klokaste i Nation et allmänt bifall. Man sökte därföre ej efter orsaken i någon af de förut gillade författningar, utan skylde på några andra tilfälligheter och små olycks-händelser, hwilka aldrig under de olyckeligaste Krig warit i stånd, at sätta rörelsen i så hårdt trångsmål, som den nu under bästa fredslugnet råkat uti.
En och annan knotade wäl i mjugg på sjelfwa anstalterne; men den antagne Principe ansågs för så helig, at ingen wågade uppenbart röra därwid, utan at anses för förrädare.
Icke desto mindre sökte man, at under främmande namn och målningar, smyga fram sanningen. En Mentor införes således 1738 talande: ”Men - - säger han beklageligen - - Til ändrings- ärhållande häruti wore aldrig bättre medel, än at låta den utrikes Commercen njuta en fri tilgång, hwarigenom alla Monopoliska inrättningar i Handelen skulle kunna förebyggas och afskaffas, som rätt nu hota landet med en swår fattigdom.”
