Men det war fåfängt i denna tiden, at tala utur en sådan ton. Wi hade wäl hundrade andra medel, som skulle bota wår krämpa. Wi trodde, at uti Fabrikers kostsama inrättning skulle alt bestå. I dem sågo wi wårt Jord-bruk förbättradt och Handelen uplifwad: i dem skulle ock wår til undergång lutande Handels-Ballance slå om på andra sidan. Wi hade ju tilförene hulpit up wåra Rederier genom Product-Placatet, stängt utlänningen från deltagande i wår Avance. Ökas wåra Exporter, tänkte man, ännu genom Fabriker och behofwen utifrån minskas; så är ingen twifwel mera, at ju Swerige snart måtte nå högden af sin sällhet.
§. 20.
I detta wårt Patriotiska nit, träffade wi ännu en ny Rikedoms Källa, Ostindiska Handelen. Wi blefwo ju warse, at de förnämsta Sjö-magter i Europa gjort sig mycken möda, at inrätta och upmuntra den samma och därigenom blifwit rike. Wi märkte, at den skulle föröka och stärka både Commerce och Sjö-fart. Ja, wi woro i stånd, at med oryggeliga skäl bewisa, at hela Riket skulle ansenligen winna genom den samma. Hwem kunde wäl i betraktande af dessa och andra goda förslager annat, än redan med glädje se sitt fosterland räddadt från den hotande faran?
Wi brunno af nit, och om jag tror mig rätt, så war det idel patriotisme, som rådde hos oss. Wi uplifwades af hopp om en lyckelig utgång så på det ena, som andra. At försumma werkställigheten häraf, och låta det komma an på tiden och undersåtarenas egen flit, ansågs lika farligt, som wid Product-Placatets utfärdande: det skulle ske straxt. Den som wille börja med arbetet, skulle få därtil Privilegier, Förlager, persons friheter och Præmier. Folket stötte til hopetals, (dock kommo de icke ned ifrån månan) de gladdes, at genom så märkelig hjelp, som dem nu af Staten skulle meddelas, kunna blifwa så nyttige för sitt Fädernesland, som man nu ansåg dem.
Alt härtils gick det hurtigt; men här mötte en swår knut. Hwad då? här fattades penningar, at werkställa förslagen med.
