Sida:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu/46

Den här sidan har korrekturlästs

46

Handels-ordinantien af 1617 och dess 1 §. ej hafwa in alles mer, än 15 stycken, med uttryckelig tilsäjelse, at kommer någon främmande til någon annan Stad eller Hamn seglande, i den akt, at där förhandla sitt gods och köpslaga, den skal hafwa förbrutit Skepp och Gods, halfparten under Oss och Kronan, och den andra halfparten under den närmaste af förbemälte Sjö-städer.

Lät Product-Placatets werkan wara sådan, at den utestängde en stor del, til exempel 34 delar af utländska trafiqverande Handlande utur alla Swenska och Ängelska Hamnar, där utländsk Sjö-fart idkas, hwilket Criticus sjelf medgifwer: Lät båda Magternas Sjö-hamnar äfwen wara lika många, til exempel 60, af hwilka Ängelsman nyttjar alla, men Swerige ej mera än 15 eller 14 del; så är klart, 1:mo at då Ängelsman ej förlorar mera än 34 delar af den Controll, som utlänningen håller, öfwer inländske Handlandes winnings lystnad, så förlorar Swerige där emot 34 delar af den återstående fjerde del, det är 1516 delar, och då Ängeland har af sin Handels-frihet 14 del i behåll, återstår genom samma författning i Swerige ej mer än 116 del.

2:do. Gör belägenheten af hwardera Riket här en otrolig skilnad. Ängelland ligger så godt, som omgifwit af största Handlande Nationer, Dannemark, Tyskland, Holland, Frankrike, Spanien, Portugal och Swerige, som til större delen med små och wiga fartyg kunna besöka de Ängelska Hamnarne, och hafwa sin räkning wid, at fylla dem med egna Producter, och äger utom dess et tämmeligit förråd af Maji-saltet, såsom dess egen Product.

Hwaremot Swerige ligger i Norra ändan långt aflägse genom sund och farliga far-watten, wida skild ifrån en så nära gemenskap med andra handlande Nationer, aldeles utan Salt och Ost- eller Wäst-Indiska Colonier; hwaraf måste hända, at et och samma förbud, hafwer en alt för olika werkan, icke annorlunda, än twänne lika utlysta fri-marknader, besökas af alt för olika folk-mängd, efter landets belägenhet. Åtminstone är det klart, at Ängelsman aldrig syftade på förbud emot Saltets införsel, som

man