6
uti aldeles ingen del, utan fant det skadeligt för dess egen Handel; men än wärre belägenhet måste det Rike råka uti, där Medborgare hindras inbördes at tilreda Waror och med dem betjena hwarandra, och då de ej med sina tilwerkningar få sjelfwe skaffa sig in sina behof, utan några få träda i et fullkomligt Förmynderskap af all Handel och Näring, at deras med-undersåtare ej få efter behag disponera annat, än den därigenom timade förlusten.
När Skrån äga rättighet, at föröda många tusende människors tilwerkningar, som äro utom dem, utan at behöfwa fråga därefter, om tredjedelen af dem satte lifwet til därigenom: när 20 à 30 associerade Personer blifwa de endaste upköpare af flere 100:de Skepps-laddningar, utan annan Lag, än eget godtycko: när 60 à 70 millioner måste årligen gå ut och in genom föga mer än 40 à 50 mäns händer, utan minsta controll, med den egennytta, som wid ut- och införsel blifwer möjelig; då har et Rike, om det ock woro midt uti frihets lugnet, råkat under et Herra-wälde, som snart måste werka dess undergång.
Om Societeterne wille för sin frihet föda alla dem, som de gjort syslolösa: om Stapel-handlande wille betala alla de Waror, som dit kunde föras från upstäderna, til det pris, som de någon annorstädes inom Riket gälla, och om Grosseurer wille betala exporterna til det pris de utomlands kunna säljas til, Frakten och skälig winst oberäknad, och Trassenterne sälja Wäxlar til et i det närmaste stadgadt pris för alla, som åstunda dem, och om de i alt detta kunde ställas för hårdaste answar och förmås til ersättning, wore icke särdeles orsak, at klaga öfwer Förmynderskapet; men som alla desse icke annat äro, än omöjeliga suppositioner, är ingen ting wissare, än at Nation öfwerlemnat sin wälfärd och egendom, utan redo och answar, i dessas händer.
Men hwarföre har nu Criticus uti sin Skrift icke rört wid denna sak: et ämne, som wäl förtjent et omständeligt Swar; men måste ännu til allmänhetens oro saknas? Mon undersökningen häraf är en dårskap? Mon myndighet i en fri Nation är i stånd at gifwa oss öfwertygelse? Mon det wara nog därmed, at man säger: Swerige är hwarken China eller Holland? Det wete wi alle förut; men här måste af Criticus bewisas, at då andre Stater, efter sin stora Stiftares ordning, genom frihet hunnit til Rike-
