andra, och äge frihet, at handla med in- och utländsk man. Wil utlänningen skinna oss på sina Waror, så blifwer det profit för oss, at sjelfwe afhämta dem där de finnas: wil egen Medborgare wara för dyr, eller twinga wåra Exporter til underpris i första handen, så är det en lycka, at hafwa utländska Expediter med i raden: det är när Handelen går som på en öpen Auction.
Til den naturliga Independancen hörer således, at äga full frihet til utländsk Sjö-fart, hwaruti här aldrig något twång för Stapelstäderna existerat; men at den egenteligen skulle bestå däruti, at man sjelf ex- och importerar altsammans, strider så emot all förfarenhet i in- och utländsk Handel, at jag icke förstår, huru sådane saker kunna förfäktas af dem, som gifwa sig at skrifwa i Handels-ämnen.
Då skulle Stockholm wara den största Dependent af Finnar och Norrbottningar, emedan samma Stad aldrig afhämtat Waror därifran. Wil Läsaren blifwa underrättad därom, hwilkendera dependerat af den andra, så läs pag. 27. och följande i Wederläggningen af de skäl, hwarmed man söker bestrida Öster- och Wäster-bottniska, samt Wäster-Norrländske Städerne fri Seglation.
Då wore China den uslaste Dependent af andra Nationer, som icke seglar til oss, at utbjuda sina Waror och förtjena med Frakter, ehuru han nästan beswäras af en otrolig folk-mängd: och jag önskade Swerige intet högre, än at blifwa lika Dependent med China, som nu werkeligen commenderar hela Europas skatter med Mask-wäf, Gräs och Lera.
Då wore en gäld-bunden Bonde den största Independent, som til sin Borgare måste föra sjelf alla sina Waror til det pris Creditoren wil lämna honom, och tager hwad han nödwändigast behöfwer och kan få af Borgarens hand på ny räkning, fast jag wet mången, som genom denna independence gått ifrån gård och grund, och fått se sina förfäders jord falla i främmande händer.
Då wore äfwen Stockholm en dependerande skattdragare til Herrgårds-torparen, som säljer Granris på Torget, emedan Sta-
