förekommande olikheter med den tryckta texten äro följande: i fl. 21: 2, þæt (efter not. 60) utelemnas; efter æller tillägges til; för num läses här nvma[1]; §. 3, efter skal till. sva; efter bo till. ffadir skal[2] sialfr a þingi barn sit ætlede. en skal arff taca; för Æ läses a, och selia för sækæ; fl. 22, maþær utelemnas; för annörghom läses anöð; þa för han; haua för han havir; hanum för þem; han för an; lagmale þa far han (?) eki vart &c. för laghmæli &c.; sinum utelemnas; i slutet till. sacsökia sva hærað sva kunungi; fl. 23, för maþær läses man; allær utelemnas.
Af Östgötalagen hafva åter blifvit funna fragmenter af en för öfrigt förlorad pergamentscodex. Dessa fragmenter, som tillhöra Kongl. Bibliotheket i Stockholm, hafva, likasom många andra dylika, hvaribland de nyss omtalade fragmenterna af Vestgötalagen, varit begagnade till permar eller omslag vid inbindning af böcker. De utgöras af 10 blad, eller 5 pergamentsstycken, af hvilka det sista (9:de och 10:de bladen) blifvit skuret midt i tu på tvären (eller långs åt raderna). I kanten af detta stycke är skrifvet Tionde Register Aff Albo Kinneuals och Norrwidinge Häreder Anno 1601, hvilken antekning vitnar om det bruk, som blifvit gjordt af detta blad. Bladen hafva 5 tums höjd och 37⁄10 tums bredd; skriften är vacker, från medlet af 14:de århundradet. Sidorna äro af skrifvaren sjelf nummererade med Romerska siffror i öfra brädden. De 8 första bladen hafva hört till ett lägg; här hafva de 8 första sidorna N:r cxxxj–cxxxviij, och de öfriga cxlvii–cliiij, således fattas 8 sidor i midten af lägget, hvilket alltså haft 24 sidor eller 12 blad; de 2 sönderskurna bladen hafva suttit i midten af det nästföljande lägget; sidorna hafva här N:r clxi–clxiiij, således hafva 3 blad i början af detta lägg och 3 blad i slutet gått förlorade, och hela detta lägg har blott innehållit 8 blad. Om denna handskrift har innehållit hela ÖGL., synes den hafva bestått af omkring 120 blad. De 8 första sidorna börja med orden: huar hemula sær sialuer. oc þriþi maþer eg sæ hemula ma (jfr. ES. 11. not. 35), hvarefter följa ES. 12–20 samt fl. 21: pr. till och med orden oc þær vi(tra). Det andra stycket börjar med orden Nu clandas firi hanom &c., VinsB. 13, förbigår rubriken och förtekningen till RB., och slutar med orden oc hin ganger, fl. 8: 2. (före not. 69). De 2 sista bladen börja med orden i eþenom. böten &c., RB. 17, förbigå fl. 18, och sluta med orden ælla mæþ botom, RB. 26: pr. (vid
- ↑ Jag har i den i tidskriften Frey för 1847 införda underrättelse om det då kända bladet af den handskrift, till hvilken äfven det nu ifrågavarande bladet hört, anmärkt de der förekommande Norska ordformer. Hit hör äfven att num blifvit ändradt till nvma (efter det Norska nema). Om ock på det andra bladet (RetlB. 13) ej stått nema utan nvma, såsom här (e eller v är der, såsom jag på anf. st. anmärkt, otydligt), så kommer det på ett ut, men nv ma, såsom Munch trott vara det rätta, får der för ingen del läsas. Nedanför på det nu ifrågavarande bladet (i AB. 22) är det Vestgötska num oförändradt.
- ↑ I denna handskrift förekommer den egenhet, som jag icke funnit i någon annan Svensk handskrift, att bokstäfverna sk äro sammandragna på det sätt, att första strecket af k är ofvantill något framböjdt, till likhet af ett ſ.
