C
så: alt thet som bonden och hustrun afla samman, medan the i hionalag ære i lösöre eller i goz, hafve swa makt at sælia som köpa; det senare: aflinqejord ægher ej byrdaman bindas. Then som jord hafver aflad, hafvi vald göra hvad kan vil af henne, gifva eller sælia. I anledning af dessa citater anmärkes: ”Huru förhållandet är med det första citatet kan ej sägas förr än en god uplaga af MELL. erhålles; orden förekomma hvarken i 19 cap. af GB. eller annorstädes af denna, och ej heller i K. Christoffers Landslag. Saken måste tills vidare lemnas derhän. Det andra citatet tillhör MELL. i 11 cap., men Christoffers i 9 cap. af JB.[1] Hvad nu först angår det som med dessa anförda dombref skulle bevisas, så kan det, efter hvad jag i företalet till MELL. sid. LXXII o. följ. anfört, icke vara tvifvelsmål underkastadt att de båda Landslagarne i längre tid blifvit om hvarandra utan urskilning tillämpade af många domare; men icke är detta klart af de nu anförda dombrefven. Ingen ting kan i denna del vara mindre bevisande än det, att cap. 22 KgB. Chr. LL. citeras som cap. 21; ty då det händer, som är ganska vanligt, att i en handskrift ett eller annat capitel förbigås, eller tillägges, eller delas i två, eller förekommer i annan ordning än den vanliga, eller att två capitel sammanslås, eller vid capitlens nummerering något fel blifvit begånget, så måste naturligtvis häraf upkomma en ändring i capitlens nummerering, så att t. ex. 22:a cap. kan blifva det 21:a, eller tvärtom. Så finnas ock af MELL. 2 mig bekanta handskrifter, der 21 cap. KgB., likasom i Chr. LL., är det 22:a, ett der det är det 23:e, 8 der del är det 20:de o. s. v.; och så kan Arvid Trolle hafva haft en handskrift af Chr. LL., der det ifrågavarande capitlet haft N:r 21, hvarför man härvid alldeles icke behöfver tänka på MELL. Det samma gäller om citatet ur 11 cap. JB. Hvad slulligen vidkommer citatet ur cap. 19 GB., kunde detta visserligen vara hämtadt från MELL., ehuru icke med diplomatisk noggrannhet afskrifvet; men huruvida de anförda orden finnas eller hafva funnits införda i någon handskrift af Chr. LL. — och det är derom, som här måste vara fråga — det är en sak, hvarom man ej kan vänta underrättelse i en “uplaga af MELL.” huru god den än måtte vara.
I anledning deraf, att i MELL. ÞjB. 26 läses örtagarþ och örtir med ö, hvaremot i ÞjB. ind. 26 skrifves yrter, som anses vara rättare, och i not. 49 vid först anförda ställe anmärkes att i stället för orden löka örtir något annat förut varit skrifvet, har en fråga enskild blifvit till mig framställd, på hvilken jag anser mig böra äfven här meddela svar, till underrättelse för flera
- ↑ H. Reuterdahl, Svenska kyrkans historia, III. B. 1 häftet, sid. 434. Då detta häfte är tryckt år 1863, eller året efter det, då min edition af MELL. utkom, skulle det synas som författaren ej ville erkänna denna edition såsom ”god”, hvilket för mig borde vara mycket nedslående; och denna slutsats tyckes vara så mycket svårare att undgå, som författaren redan några sidor förut (sid. 429 not. 7) hade tillkännagifvit att mitt arbete hade kommit honom till handa. Jag vågar dock med säkerhet antaga att ofvananförda anmärkning, för längre tid tillbaka skrifven, endast genom ett tillfälligt förbiseende råkat att få qvarstå då noten sid. 429 tillades.
