LXX
lad, ofördröjligen kom i bruk i Stockholm, är högst sannolikt. Då nu stilen i den äldste i behåll varande, för Stockholm skrifne codex af denna lag synes visa att denne codex ej kan vara skrifven strax efter det att lagboken hade blifvit utarbetad, eller nära medlet af 14:de århundradet, så måste man antaga att för Stockholms räkning varit skrifven en äldre numera förlorad originalhandskrift, innan denne prydlige codex blifvit skrifven; och att denne icke är sjelfva originalhandskriften, bestyrkes ännu säkrare af der förekommande fel på sådana ställen, der andra handskrifter hafva de rätta läsarterna, af hvilka en del ej kunna antagas vara af afskrifvare gjorda rättelser — såsom förhållandet kan vara på många ställen, der i denna handskrift uppenbara skriffel förekomma — utan måste härstamma från det numera förlorade originalet[1]; men aldramest är detta uppenbart af de der införda, nyss omtalade fl. 26 KgB. och 27 EdsB., hvilka ej kunna hafva funnits i originalhandskriften. Ehuru meningen, såsom redan blifvit visadt, har varit att denna lagbok skulle utan vidare omständigheter blifva gällande i rikets öfriga städer, så har den, så vidt ännu är bekant, hvarken för Stockholm eller för städerna i allmänhet erhållit formlig Kongl. stadfästelse, förr än sådan meddelades af K. Gustaf Adolf åt den på hans befallning tryckta texten; ty att bemälte Konung i sin stadfästelse säger att framfarne Sveriges Konungar och Regenter hade “låtit en särdeles stadga och lagbok sammanskrifva och påbjuda för alle köpstäder uti riket”, det bevisar endast att han tog för afgjordt att så hade skett, såsom man viste att det hade skett med K. Christoffers Landslag. Också har Stadslagen säkerligen icke på en gång i alla rikets städer kommit i bruk. Några Kongl. Bref finnas, som meddela vissa städer tillåtelse att bruka denna lagbok; men då alla sådana mig bekanta bref angå städer i Finnland, så synes det som om man i Finnland ansett städerna behöfva en sådan särskild tillåtelse, men att detta ej varit förhållandet i Sverige. Så finnes ett K. Albrechts bref för Ulfsby (eller Björneborg) gifvet i Åbo år 1365, hvarigenom Konungen medgifver innevånarne i denna stad “liberam
- ↑ Se t. ex. not. 54 sid. 14; not. 52 s. 27; nott. 34, 40 s. 51; not. 1 s. 53; not. 1 s. 57; not. 92 s. 71; not. 25 s. 72 &c.
menar icke blott att lagbokens författare i det föregående af denne flock egentligen hafva tänkt på Stockholm, hvilket också är onekligt, utan ock att de både här och på andra ställen hafva tänkt endast på Stockholm, och att således allt hvad som i denna lagbok säges om andra städer skulle vara senare tillägg, genom hvilka Stadslagen först blifvit lämpad för andra städer, för hvilka den ursprungligen icke varit ämnad, så är detta en tanke, som hvarken bestyrkes af anförda ställe i lagboken eller af något annat bevis. Hvad åter beträffar Odhners mening (Bidrag till. Sv. stadsförf:s hist. sid. 128 not. 1), att de ställen i 1618 års edition af Stadslagen, som särskildt angå Stockholm, kommit att der inflyta derigenom att till grund för nämnda edition blifvit lagda de i Stockholm befintliga handskrifterna, hvarvid naturligtivs förutsättes att sådana på Stockholm syftande stadganden ej funnos i de öfriga handskrifterna, så vore denna mening högst osannolik, äfven om den icke vederlades af handskrifternas öfverensstämmelse, hvarvid icke ringaste vigt ligger derpå, att de alldeles öfverflödiga orden i slutet af KpB. 32, vid hvilka Arnell fästat sig, saknas i en del handskrifter (se not. 4 sid 214).
