Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/89

LXXXI

och annat satt i stället; i fl. 5: 1. tillägges: then som bron äger; i ThjB. 19: pr. (här 20: pr.) tillägges: ock orkar han eigh ther til binda; i DoblB. pr. tillägges: een tijmu ock annan tijma^). De på åtskilliga ställen förekommande orden: orkar han eig botnm^ nw een hwarte modkur ella fadhnr orkar botiim o. s. v., hvilka snkna eftersals, äro uteslutna, eller ock har ett tillägg blifvil «ptaget ur någon annan handskrift^). Jag har anfört dessa exempel för att i allmän- het visa beskalfenheten af de här förekommande i allmänhet obetydliga afvi- kelser från den handskrift som i det hela blifvit af uJgifvaren följd, hvilka afvikelser, såsom redan blifvit anmärkt, icke i ringaste måtto göra det tvif- velaktigt att denna handskrift var den samma som nu blifvit lagd lill grund för den af mig utgifna texten. Det kan icke med skäl klandras att utgifva- ren ej strängt hållit sig vid den handskrift han egentligen följt, utan i texten infört de rättelser och förbättringar han ur andra handskrifter kunde hämta, och äfven rättat hvad han ansett som skritfel, äfven om han ej alltid i andra handskrifter funnit stöd för rättelsen; enär ändamålet med hans arbete ej var att meddela en historiskt märkvärdig gammal text, utan han borde till Ko- nungens stadfastelse och omedelbart praktiskt bruk framlägga en text, så god och felfri som den, efter jämförande af "de bästa exemplar han kunde finna'", af honom kunde åstadkommas. Då det härvid ej blifvit upgifvet eller behöft upgifvas h vilken handskrift som egentligen blifvit följd, har det ännu mindre kunnat komma i fråga att redogöra för de särskilda afvikelser från denna handskrift, hvilka utgifvaren funnit nödiga, om man ock annars kunde före- ställa sig att en utgifvare i början af 17:de århundradet hade ansett en så- dan noggrannhet höra till saken. Med hvad krilik utgifvaren härvid gått till väga, och hvad gagn han gjort sig af det troligen icke stora antal af hand- skrifter han haft att jämföra, är en särskild fråga, i afseende hvarpå man ej kan göra mycket stora fordringar af en utgifvare pä den tiden; i synnerhet som man finner att gamla skrifters utgifvare ännu i våra dagar stundom hafva ganska förvända begrepp om sättet att härvid gå till väga, och i synnerhet for ingen del hafva lust att göra sig alltför mycket besvär. — Utom de re- dan omtalade, till största delen från andra handskrifter hämtade ändringarne i texten, visar sig det bruk, som blifvit gjordt af de jämförda handskrifterna, äfven i de förulnämnda i slutet bifogade ålhskilnadher". Utom det ofvan om- talade, vid KgB. 2 intagna Rikets Räds bref af 1471, och den äldre texten af samma flock, må här anmärkas ett efter BB. 6 infördt capitel, likaledes ett i slutet af samma balk, ett efter KpB. 30, ett efter fl. 31, en stadga af 1360 i slutet af samma balk, ett tillägg vid RB. 14, ett vidlöfligt tillägg vid fl. 26, och ett i slutet af DrVl. tillagdt capitel"). De för öfrigt här anmärkta skiljak- ) Jfr. not. 90 sid. 28; not. 76 s. 121; not. 88 6) Jfr. not. 7 sid. LXXVII ofvanför. s. 162; not. 69 8. 176; not. 78 s. 177; not. 29 7) Se not. 28 sid. 130; not. 42 s. 168; not. 67 s. S. 253; not. 14 s. 346; not. 46 s. 347; not. 39 211; not. 27 s. 212; not. 82 s. 225; not. 74 s. 8.396; not. 14 8.398. 268; not. 53 s. 279; not. 53 s. 342. Corp. Jur. Sv. G. Ant. Vol. XI. L