Gode Herrar och Norrske Män, President och samtlige Medlemmar af Norriges Rikes Storthing!
Wi hafve ej ett ögonblick welat upskjuta, Gode Herrar och Norrske Män! att för Eder offentligen få ådagalägga vår lifliga och oskrymtade glädje öfver det, af Eder, förlidne gårdag, fattade högtidliga beslut. Den har således inträdt, denna evigt minnesvärda dag, som skall sluta Nordens långa misshälligheter, och de öpna nya tidehvarf af frid, ära och sällhet. Norrmän och Swenskar hafwa sänkt de vapen, som de nyss rigtade mot hvarandras bröst, för att på Fjellens spets, som fordom tecknade fiendtliga gränser, resa en vård åt försoningen och det nya brödraförbundet. Der skola de afsvärja alla fördomarnes förvillelser, alla det förflutnas ömtåliga minnen, och lofva sig enighet i rådslag, enighet i farans stund, skonsamhet emot hvarannan, oböjlig kraft emot förtrycket. Derifrån skola de kungöra för verlden, att de ej eftersträfva någon annan ära, än att lefva sjelfständiga inom deras berg, och att Nordpolen och Havet på en gång är gränsen för deras område och för deras förhoppningar.
Det är således å Konungens vägnar, i Dess Sons och Sonsons namn, och i det gemensamma Fäderneslandets, som vi till Eder, Gode Herrar och Norrske Män! hembäre deras förenade tacksägelser. Må Försynen, som vakat öfver Norden, under alla de oblida öden, som öfvergått Europa, välsigna denna stund, då tvänne Folk, af samma stam, samma frihetsanda och samma nations-lynnen, gå, att, under en gemensam Konung, söka helgd för ömsesidiga rättigheter.
