Wi hafwe af Edert beslut inhemtat, huru angeläget I sjelfwe ansen, att med skyndsamhet till pröfning och afgörande uptaga de af Konungen föreslagne förändringar i Grundlagen. Wi dele med Eder en lika föresats, att, utan ringaste uppehåll, befordra detta stora Werk till ett önskadt slut, så att ej mera något hinder må upskjuta Konungens, och Dess, efter Successions Ordningen af den 26 September 1810, blifvande efterträdares högtidliga erkännande. Wi äro derföre färdige, att, med den af Eder tillförordnade Comité, genast ingå i en närmare granskning af Constitutions Förslaget, och vi göra oss förvissade att, å Eder sida, liksom å Vår, intet ögonblick skall försummas, att trycka sista inseglet på båda Rikenas förening.
Då vill Konungen i Edert sköte nedlägga den Ed, som blifver Eder en borgen för Dess Regeringslära och tänkesätt. Då skolen I emottaga den Furste, som, kallad att en dag fortsätta sin Faders ömma omvårdnad för Scandinaviens Riken, redan ser sin ära med det urgamla Norriges ära förenad, och sin egen sällhet endast blifva en följd af den, Han för Eder kan bereda. Af Hans mun skolen J lära huru högt Han skattar ett Folk, som känner sitt värde, och vet att vårda sin frihet. I dessa tänkesätt upfostrar Han sin Son, som, med ett Nordiskt namn, skall helsa Eder på Nordens urgamla språk, och, af hoppets blickar omgifven, tolka Edra önskningar inför Sin Farfars Thron, och vid sin Faders sida.
