10
kämpat med sällsynt hjeltemod. Den Norrske frivillige, Löfvenskjold, som tjent sig upp i detta fälttåg till Löjtnant i Danska arméen, föll, hårdt sårad, i fångenskap, sedan han förbjudit sitt manskap att lemna striden, för att rädda honom.
Högqvarteret Sönderborg den 10 Juni 1818.
Vi införa här ett bref från en Schleswig-Holsteinare, förmodeligen af misstag infördt i Hamburger-Correspondenten, för att ådagalägga, det Tyskarne, då de skrifva till hvarandra enskildt och icke för publiken, begagna uttryck, som icke endast visa, att de verkligen hysa en icke så obetydlig respekt för de Danska vapnen, utan som äfven gifva ett begrepp om stridens vilda häftighet.
”Bockholm vid Glücksburg d. 5 Juni, kl. 10 på aftonen.
Den allsmäktige fadren i himmelen skydde våra tappra och kära kamrater, som i detta ögonblick och allt sedan kl. 2 e. m. befinna sig i en fruktansvärd kamp midt emot Sönderborg! I går, Söndag, kom vårt kompagni hit, för att utgöra förpostkedjan emot Holnis, och orderne lydde så, att alla andra trupper, hvilka icke stodo på förpostkedja, skulle i dag, Konungens af Hannover födelsedag, kl. 10 på morgonen, rycka ut till parad en mil norr om Flensburg. Detta var likväl endast en förevändning, ty, såsom vi nu fått höra, har vår gamle General Wrangel velat hålla en allvarsam dödsparad, i det han med 35,000 man[1] fallit öfver Danskarne, för att tillintetgöra dem. Gerna hade jag och hela vårt kompagni önskat, att med alla våra tappra kamrater få gå i striden, och om det så varit Guds vilje, äfven i döden, men lydnad är vår första pligt, och vi måste här göra vår skyldighet. O, hvilket fruk-
- ↑ Tyska tidningarna uppgåfvo 20,000 man. Den Danska arméen utgjorde endast 10,000.
