Sida:Döds-runor, 5 juni 1848.djvu/14

Den här sidan har korrekturlästs

12


Dessa rikens närvarande ställning är visserligen gan­ska vanlottad. Såsom sjömakter öfverträffas de af Eng­land, såsom landtmakter af Ryssland. I förhållande till så stora makter bör deras svaghet ej förebrås dem. Men or­saken till en stor del af deras förluster må de dock tillräkna sig sjelfva mest, alldenstund de i en tid, då de ännu voro mäktiga, utan besinning uppträdde såsom fiender emot hvarandra, och till sina grannars, framförallt Rysslands, fördel, försvagade hvarandra. Det var ej utan Danmarks hjelp, som Peter den Store besegrade Svenskarne och beröfvade dem länderna på andra sidan Östersjön. Hade Calmarunionen varit ett verkligt folkförbund, i stället för en dynastisk politiks verk, så hade den ännu kunnat bestå och det till ett rike förenade Skandinavien hade då kunnat vara en af Europas starkare makter. S:ct Petersburg hade då kanske aldrig blifvit bygdt.

Dessa grämande minnen borde åtminstone visa de när­varande Skandinaverna, till hvad följder inre tvedrägt och den emellan grannar hittills så vanliga afundsjukan leda.

Gemensamt, såsom ett enigt folkförbund, måste Dan­mark, Sverige och Norrige handla i förhållande till andra länder, så framt de vilja bestå såsom en makt i Europa. Ty sluta sig dessa rikena, såsom hittills, till olika Euro­peiska makter, så måste nödvändigt ett af dem försvagas. Men hvarje förlust, som drabbar det ena, drabbar äfven indirekt det andra, emedan de blott förenade med hvaran­dra betyda något och bilda en makt i förhållande till an­dra makter. De förhålla sig fullkomligt till hvarandra så­som de mindre Tyska förbundsstaterna. Den ena kan in­genting vinna, om den andra förlorar, emedan statssyste­met, till hvilket de alla höra, i så fall i det hela taget för­svagas.”

Så långt Menzel.

Alla nationer, afstängda från hafvet, sträfva att eröfra ett lämpligt kustland, för organiserandet af militära och