Sida:Döds-runor, 5 juni 1848.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs

26

 
”Sämst vill ingen af oss vara, sämst ej någon blifva kan;
”Låt oss blott . . . i stridens hetta . . . stundom blicka på hvarann.

”Fordom mot hvarann vi stridde; med hvarann nu striden går.
”Modet växer, då en pröfvad man bredvid vår sida står.

”Framåt, sen J, der är målet, fiendernas slutna led!
”Framåt, framåt och vi hugga dem med blanka vapnet ned!

”Dödens svarta ögon rulla rundt omkring oss, hvart jag ser:
”Endast för den manligt tappre döden slår sitt öga ner.

”Hurtig handling, manlig vilja, hjertat friskt och sinnet gladt, —
”Striden då är ett: god morgon! döden då blott ett: god natt!

”Äran manar, hoppet vinkar, pligten visar oss vår väg,
”Och vårt ödes klara stjerna går bredvid oss steg för steg.

”Faran dunstar bort, kamrater, möta vi den oförskräckt:
”Faran är en luftig hägring, af vår egen fruktan väckt.

”Framåt, Bröder! om en stormil Dannebrogen från oss tog,
”Blodrödt svärd i våra händer blefve då vår Dannebrog.

”Framåt, framåt! striden väntar, längre den ej vänta bör!
”Hör, hur tusen eldgap dåna vildt och vida kring oss, hör!

”Framtidstankar sammanknutit nordens riken alla tre:
”Skandinaviens folk omfamnas af en enda stor idé.

”Måste brödraskapet helgas med ett offer, rent och fritt,
”Tag det ur mitt Svenska hjerla, tag det, Herre! det är ditt.

”Framåt, Bröder! De, som vända åter nu från blodig dans,
”Knyta må omkring dc fallnes bleka tinning lagrens krans.