40
bildning, fostrade mången gång missljud, underliga, i vexten knutna skapelser, liknande hvad allmogen kallar ”trollträn.” Hans poetiska idéer vuxo, för att fortsätta bilden, fasta och starka som mazurbjörken, men äfven knotiga och nyckfulla, som den. Byroniska flammformationer funnos i hans inre lifs kärna, men sjelfva det yttre af själen kunde likt mazurbjörken ej i sitt naturliga skick slätpoleras. Hans ande måste derför, att vi så må säga, söndersågas i lifvet, för att sedan genom döden, i en annan verld måhända, utarbetas till ett konstrikt och fulländadt helt.
Utom en mängd lyriska stycken i Poetiska Kalendrar och i tidningar har han utgifvit: ”Silhouetter klippta i papp af Doktor Dulcamara” samt ”Wallmoknoppar plockade på steppen af Beppo.”
Löjtnant Sommelius dog först efter att hafva uthärdat de rysligaste plågor, fången, under vägen till ett Preussiskt fält-lazarett; begrofs den 15 Juni vid en liten vacker landtkyrka nära Lilla Belt; jag har sett hans nyskoflade graf; i lifvet var jag personligen bekant med honom; på hans graf skänkte jag honom hvad bäst jag egde: en krigares uppriktiga tår.
