Sida:Döds-runor, 5 juni 1848.djvu/54

Den här sidan har korrekturlästs

52

tilleri-officer underrättat denne, kunde, på grund af hans kort derefter inträffade död, icke uppfyllas.

Å en lista, som öfversändes från fienden öfver de i hans våld varande Danska särade från den 28 Maj och 5 Juni samt från affären om natten emellan den 6 och 7 Juni, står alldra först den tappre Lövenskjold, om hvilken uppgiften lyder sålunda: ”von Lövenskjold, Norrsk frivillig, Dansk Löjtnant vid 10:de bataljonen, skottsår i underlifvet, död den 11 Juni.”

En man, som flera gånger besökt Lövenskjold på lazarettet, har meddelat, att han icke nog kunde prisa den be­handling han der åtnjöt, och att han i början hade hopp om att blifva läkt. Han var mycket matt, men då den be­sökande berättade, att Danskarne hållit sig tappert och försvarat sin ställning i Sundeved, glänste hans ögon af den sista glädje han njöt i denna verlden. Lövenskjolds lik är bisatt i Flensborg, men torde sednare blifva fördt till Sönderborg, för att hvila vid sidan af de der jordfästade, den 5 Juni fallne Danske krigare.

Leopold Lövenskjold besatt många af de egenskaper, som bilda krigaren: ett eldigt, okufveligt mod, mycken ihärdighet och ett lätt humör samt oinskränkt hängifvenhet för den idé, han egnat sig åt; genom sitt jemna, an­språkslösa väsende intog han soldaten, hvars gunstling han var, och med sin sällsporda säkerhet som skytt gjorde han mera än en vanlig soldats tjenst. Att han icke var en hvardaglig karakter bevisar tillfyllest den omständigheten, att han var den förste Norrman, som gjorde mera, än upp­sända önskningar för den idé, som nu har ett så innerligt rum i den nordiska ungdomens hjertan.

Han föll som en man, och hans minne skall vara bevaradt.

Om Lövenskjolds jordfästning innehåller Berlingske Tidende följande notis från Sönderborg den 5 Juli: ”Löven­skjolds vackert smyckade kista ankom hit i går. Under