Den här sidan har korrekturlästs
Sönderborg.
Nytänd dag sin friska purpur kastar öfver dal och lund,
Vindar vakna, blommor rodna; hvilken herrlig morgonstund!
Öfver gröna bokars skugga, öfver stumma grafvars sorg
Höjer sig en präktig kyrka, kyrkan uti Sönderborg.
Klara klotet på dess tinnar flammar upp allt mer och mer.
Glänser som en tår . . . så yppig . . . fallen ifrån himlen ner.
Genom tåren Kristi-korset lyfter upp sin tempelspir,
Tåren till ett herrligt öga, blickande omkring sig, blir.
Tempelportarne sig öppna. Folk sig samlar fjär och när,
Högtidsklädda äro alla; högtidsstämd naturen är.
Genom portarne jag träder in i templets helgedom.
Hvilket hvalf af helig tystnad! Stanna, än är kyrkan tom!
