Den 8 begrofvos i Sönderborg en del af de i bataljen den 5 stupade. Ett enskildt bref från krigstheatern yttrar härom följande: ”Denna akt var i hög grad rörande och högtidlig. En timma förrän den egde rum, klockan var omkring 6 på morgonen, gick jag in i kyrkan, der jag blef vittne till ett skådespel, som jag aldrig skall glömma. Alla kistorna voro redan tillslutna och stodo framför altaret, omvirade med friska kransar och prydda med vapen, blomster och dannebrogsband. Blott en kista stod ännu öppen och i denna låg den tappra, unga Svensken, Baron Lejonhufvud, rank, blek och vacker, i sin Svenska uniform, med eklöf kring pannan och en frisk törnroskrans vid bröstet. Kyrkan var alldeles tom, men bredvid den fallne stod en annan ung Svensk Officer, Premier-Löjtnant Silfverstolpe, hans vän, hvilken följt med honom hit öfver, för att deltaga i vår kamp. Jag kan icke beskrifva den oändliga smärta,
