7
Officiel rapport öfver träffningen vid Düppelberg, den
5 Juni 1848.
. . . . Befallning hade blifvit gifven, att, om våra förposter blefve angripna af en betydlig fiendtlig styrka, skulle de fäktande långsamt draga sig tillbaka mot Düppelberg, medan de kantonnerande trupperna samlade sig på sina allarmplatser och sedan dels understödde förposterne, dels gingo tillbaka till ställningen på Düppelberg.
Förmiddagen mellan kl. 11 och 12 blefvo våra förposter angripna vid Nybel qvarn; det var just under utlösningen, så att fienden fann kraftigt motstånd. Den 5:te bataljonen och 1:sta jägare-corpsen kommo genast i elden. Den 10:de bataljonen sändes till undsättning fram emot Nybbel qvarn, den 12:te bataljonen mot Nybbel by. Under en hårdnackad tiraljörfäktning, hvarunder hvarje häck försvarades, drogo sig våra trupper tillbaka mot Stenderup och Nybbel kyrka. Den 12:te bataljonen försvarade sig tappert mellan Nybbel kyrka och den bakom liggande skogen och vek först efter en timmas förlopp för öfvermagten; venstra skogskanten kunde ej försvaras, hvarföre bataljonen drog sig genom skogen och intog sin ställning på östra sidan; en del af frivilliga hästjägarne hade förenat sig med den; fienden störtade fram från skogen, men kastades kraftigt tillbaka igen, och bataljonen bibehöll, i förening med de frivilliga jägarne, sin ställning till kl. 4, oaktadt dess tappre befälhafvare, Öfverstelöjtnant Morgenstjerne träffades af en dödande kula i början af denna träffning. Först då bataljonen bortskjutit sina patroner, aflöstes den af 13:de bataljonen och gick tillbaka, för att hvila ut och förse sig med ny ammunition. Den 5:te och 10:de bataljonen tillika med 1:sta jägare-corpsen höll sig länge i byn Stenderup, som först öfvergafs, då fiendens kolonner ryckte fram till Åbenråvägen och vår venstra flygel nödgades att gå bakom Nybbel skog. Till försvaret af byn Stenderup medverkade kraftigt 4:de bataljonen. Denna bataljon, tillika med 8:de bataljonen och
