58
som allt lägre i mänsklighetens utveckling städse dukar under för ett högre, nämligen så, att det förra upphör att vara en härskande makt och i stället uppgår i det senare, därigenom att det skänker detta en insats af allt hvad det själf hade sant och godt — en insats, som sedan blir mänsklighetens oförgängliga egendom.
Så har denne Forngreklands visaste man inverkat
välsignelserikt till och med på den senaste eftervärld.
Må vi därför icke ångra, att vi ägnat några lediga
stunder åt betraktandet af hans underbara personlighet
och hans höga lefnadsvishet! Det bör därunder hafva
blifvit oss klart, att Herren Gud i alla tider hållit
samma vårdande hand öfver människosläktet, och att
hans särskilda omsorg om dess andliga och eviga väl
hvarken i forntiden inskränkte sig endast till Abrahams
efterkommande, ej heller tog sin början först under
kejsar Augusti regering i Rom; men att han äfven till
andra folk och i andra tidehvarf sändt sina utkorade
redskap att väcka släktet till besinning af hvad dess
sanna frid tillhörer och städse i sin allvishet afpassat
dessa redskap efter för handen varande behof och
folkens andliga utvecklingsgrad. En annan vinst af denna
vår betraktelse kunde ock blifva den, att vi icke
vidare behöfde anse oss af ett slags kristlig nitälskan
förbundna att låna ett lyssnande öra åt dem, som
inbilla sig med slagordet hedning uttala en afgörande
förkastelsedom öfver Sokrates och hans lefnadsvishet.
Ty om ock Sokrates kan kallas för en hedning, så
