382
6. Sknldestycken.
„milda tårar" och häri ryckte både hofvet och publiken, och fastän det illa åtgicKs af några kritici och af Ewalds vänner, var der all utsigt till, att den franska snörlifstragedien, som började bortläggas i Paris, skulle komma på modet i Köpenhamn. Men 6 veckor efter „Zarines" framträdande hade Wessel skrifvit sitt ,,comiskc Snrgcspil". Det löje, som lurar bakom all uppskrufvad höghet och ärbarhet, kom deruti till utbrott, och allmänheten skrattade med, förrän den ännu rätt visste, hvaråt den skrattade.
„Kjjerlighed uden Strömper", som kanhända har sin förebild i en jemt hundra år äldre engelsk parodi (The Rehearsal, 1672), är affattadt på alexandriner, med inflätade arier och med de vanliga 5 akterna. Älskarinnan Greto har haft en hemsk dröm, att „hon aldrig blifver gift, om ej i dag det sker"; hennes fästman Johan von Ehvenpreis, skräddaregesäll, anhåller om en dags uppskof och tvingas att yppa skälet dertill: han har inga strumpor, och att stå brudgum i stöflor förbjuder honom ärans bud. Det är Mette, Gretes förtrogna, som ingifvor honom förslaget att stjäla ett par hvita strumpor från hans rival Mads Madsen; derjemte erinrar hon Johan om den här väntade själskamp mellan kärlek og dygd, hvarvid han genast ställer sig i position:
sobc iita (supamat). romme N., rumme rvmma. Kirele-Degge (kele-dagg Sk.) kelegris. snot tet snorig. S ky 1 d ner galdenar.
,,0! hvilkon Qval og Striid! Mit ILierte splittes ad!
Dyd! Elskov! kan I to ei sobe af et Fad?
En Bf Jer vinde maa, den anden maa fordommes,
To Store i en Sæk kan ingenlunde rommes. —
Min Kiæle-Degge Dyd , ja Seieren er din,
Du eone herske bor i stolte Heltes Sind.
Viig, lille Snottede! som skyder Folk med Pile,
Som til min L'hreld har min Grete lært at smile,
Min Grete? Is ei. Hvis da? maaskee Mads Madsens? ja I
Jeg skielver for min Dyd, og skynder mig lierfrn.
(Til Mette.) Kan jeg nu gaae? METTE. Ja vist. (Allene.) Naar Dyd og Elskov stride, Skiont man som ofteste kan see, til hvilken Side Sig Lykken helde vil, saa foler man endda En tvivlsom Frygt, jeg veed ei, hvor den kommer fra. AVXO.. Saaledes kan en Skyldner bæve,
Naar paa hans Dor med ivrig Næve Der bankes af en Creditor; Skiont Slaaen lukker inden for, Skiont Fokker sielden pleier fore Folk ind igiexinem lukte Dore,
Saa skielver Skyldneren endda; Gud veed, hvor saadant kommer fra."
