Sida:Danska och norska läsestycken.djvu/408

Den här sidan har inte korrekturlästs

396

6. Sknldestycken.

Om Baggesen.

JENS BAGGESEN (förnamnet Immanuel antog han först i sitt 30<te år som beundrare af filosofen Imm. Kant! föddes d. 15. Februar 1764 i Korsör, hvarest hans far var en fattig magasins-skrifvare. Genom goda menniskors bistånd hölls han i skola och blef student. Han hade redan ett namn som skald, då han i sitt 21:sta år utgaf ett band »Comiskc Fortasllinger», hvilka liksom sedan hans samlade "Ungdomsarbeider« gjorde stor lycka. Genom sin personliga oeniotståndellghet blef han guldgosse i de förnämsta hus.

Hans helsa var svag; för att vinna krafter fick han resestipendium 1789 och besökte Tyskland, Schweiz och Frankrike. Huru han frossat i dessa nya intryck från det andliga lifvet och en mäktig natur, känna vi afhans resebeskrifning: »Labyrinthen eller Digtervandringer», ett af det danska språkets mästerverk. Också för hans framtid hade resan varaktiga följder: med en älskad hustru från Bern (hans andra hustru var från det franska Schweiz), med vänner och själsfränder bland Tysklands filosofer och skalder kände han sig allt mer och mer som verldsborgare; han var Dansk till lif och själ, tillika tysk författare, boende — snarare än bosatt — än i Köpenhamn och än i Paris. Hans gåfvor voro icke mindre mångahanda: lyrisk skald i hela skalan af stämningar, från skälmskhet och yr lustighet till smältande vemod — först i odestilen blir han liksom vimmelkantig —, en skarpsinnig tänkare, språkkonstnär både på vers och i prosa, tankerik, fantastisk, känslosam, qvick, och allt detta oftast på en gång, i ett fint lekande skimmer af motsatta färger. En oafbruten inre gasning och lust alt täfla med hvad som andeligen rörde sig omkring honom gjorde det så mycket svårare att styra sä stora snillegåfvor: med sin vidsträckta synkrets och sin outtröttliga sorgfällighet som konstnär var och förblef han ett ögonblickets barn, och hans mångfaldiga skrifter, de större som de mindre, kräfva och gifva nästan likaså många biografiska upplysningar, som hans brefvexling.

Några af Baggesens större dikter äro på tyska: »Parthenais oder die Alpenreise», ett idylliskt epos (1802), »Adam und Eva», ett humoristiskt epos (utgifvet efter hans död); likaledes hans filosofiska betraktelser i bref till Reinhold och Jaeobi. En af hans större dikter på danska (icke fulländad) är »Thora fra Havsgaard», en röfvarhistoria, homeriskt besjungen. Mest baggesenska äro de mindre dikterna, elegiska, erotiska, polemiska, — ju mera »bagateller» de äro, desto tydligare känner man igen »Gratierncs Digter». För ungdomen och den stora allmänheten voro de icke mättande, icke närande nog hvarken för känsla eller för iiiblllningskraft, men de hade och behöllo en utsökt