»Reinald Underbarnet» och, framför Ingemanns flesta dramatiska arbeten, »Krøniken om Hr. Helias» (i »Julegave») och »De Underjordiske, et bornholmsk Eventyr», 1817; hans barnafromma betraktelse af lifvet, hans lifliga inbillningskraft, hans lyrik och berättaretalent kommo liksom till fri samverkan i detta äfventyr från de nordiska korstågens tider. Efter en utländsk resa, fullständigt besjungen i »Reiselyren», utgaf han ett band »Eventyr og Fortællinger«, med ämne ur hvardagslifvet och stundom med något spökartadt midt ibland det hvardagliga, en sammanställning, hvari Hoffmann hade sin styrka och hvarmed också Ingemann ofta har väckt en hemlig rysning hos sina läsare. 1822 blef han lektor i danskan i Sorø. Här lefde han med sin hustru ett fredligt lif i den stilla naturen, mellan minnen från Danmarks romantiska forntid; att väcka dem till nytt lif hos folket, blef hans käraste tanke. Tidens älsklingsläsning var Walter Scotts romaner; detta var förebilden, blott att I., i enlighet med sitt syftemål, lät sjelfva de historiska händelserna och hufvudpersonerna träda fram i förgrunden; i krönikor och lärda skrifter och särdeles i folkvisorna från riddaretiden sökte han drag och färger till den bild af Danmarks medeltid, som steg fram för hans inbillningskraft. Han skref såsom inledning sin episka hufvuddikt »Valdemar den Store og hans Mænd» 1824, öppnad med ett tillrop till de hädangångna hjeltarne:
”Lys atter før os fra natlig Tid,
I Aandekæmper i Herrens Strid!
Og blunder atter i Blødheds Drømme
Mit Fødeland ved de dybe Strømme;
Hvad heller raser i blinde Lyst
Forvildet Slægt mod sit eget Bryst;
Da ryster Sjælen og vækker Aanden,
Og styrker Hjertet og ruster Haanden
Til dansk og stor og til herlig lid —
Til Danmarks Frelse i Nødens Tid!”
Närmast derefter föjlde en historisk roman i 3 band: »Valdemar Seier» och såsom fortsättning deraf tre liknande romaner; serien afslutades (1836) med en episk dikt: »Dronning Margreta». Knappast har någon dansk bok mera fängslat särskilt ungdomen än Ingemanns romaner; de spriddes i nya upplagor och i öfversättningar på främmande språk. Under utarbetandet utgaf han åtskilliga andra dikter: psalmer, noveller, och äfven en saga af polemisk syftning »Huldregaverne», mot vetenskaplig naturalism; sednare en gladt stämd romanz om folkandens heros »Holger Danske» och ett »dramatisk Eventyr: Salomons Ring». Som psalmsångare har I. icke orgelns mäktiga toner; mest egendomliga äro hans barn-psalmer (1837): »Morgen- og Aftensange» med melodier af Weyse; barnatro, mildhet och frid är själen i alla hans andliga
