sånger. En älsklig personlighet framlyste till och med ur hans i poetiskt hänseende svagare arbeten. På sin ålderdom utgaf han sina samlade skrifter (38 band) och ökade dem jemt med nya: »Landsbybørnene», en nutidsroman (1853), »Tankebreve fra en Afdød», om själens mellantillstånd efter döden, fosterländska tillfällighetssånger m.m. Hans historiska romaner hunno, liksom medeltidens romantiska dikter, att blifva allmogeläsning, lifligt efterfrågade i sockenbiblioteker också i Norge och i Slesvig, hvarest de under namn af »Kongebøgerne» hafva styrkt den vaknande folkanden. Den dag, han fyllde sitt 70de år, skänkte danska qvinnor honom ett guldhorn med figurer från dessa dikter. Han dog, fredligt som han hade lefvat, i Sorø, 1862.
Rudolf Keyser (S. 40-7) föddes i Christiania i December 1803; † 1864. Att samla och utbreda grundlig kännedom om Norges minnesrika forntid var hans lifs uppgift. Dertill rustade han sig bland annat genom ett tvåårigt vistande på Island (1825-27) och genom forskning i handskriftsamlingar också i Danmark och Sverige. Sin verksamhet hade han, sedan 1828, som universitetslärare, lika outtröttlig med öfningar för begynnare som med lärda historiska eller cultur-historiska föreläsningar; tillika förevisade han samlingen af nordiska fornsaker, hvilken har honom att tacka för sin uppkomst. I litteraturen framträdde han dels som medutgifvare af forn-norska lagar och folkböcker, »Kongespeilet» m. fl., dels med allmänläsliga skrifter, framgångna ur hans akademiska föreläsningar. Följdrikast blef hans afhandling »Om Nordmændenes Herkomst og Folkeslægtskab» (1839), med hypoteser, hvilka, närmare utförda särskilt af P. A. Munch, hafva grundlagt den så kallade norska historiska skolan. Utom spridda afhandlingar har Keyser utgifvet »Nordmændenes Religionsforfatning i Hedendommen» och (i 2 band, 1858) »Den Norske Kirkes Historie under Katholicismen», pragmatiskt framställd i sitt sammanhang med de verdsliga samfundsförhållandena, genom renhet i framställningen så väl som lärdom och redighet ett af hufvudarbetena i Nordens historiska litteratur.
Sören Aaby Kierkegaard (S. 23-7) föddes i Köpenhamn 1813; hans föräldrar voro födda af bondfolk och redan ålderstigna. Han uppväxte i ett kristeligt, strängt allvarligt hem, blef student 1830 och tio år derefter teologisk kandidat. 1841 framträdde han som filosofisk författare med sin magister-disputation »Om Begrebet Ironi»; 1843 pseudonymt med »Enten-Eller, af Victor Eremita» i 2 band, en målning af den estetiska och den etiska lefnadsåskådningen, med den religiösa djupt i bakgrunden. Att detta genom massa och flygt i tankar, outtömlig qvickhet och en poetisk fullhet i språket lika förvånande verk jemte en lång rad af lyriskt-dialektiska snillefoster — »Frygt og Bæven», »Gjentagelsen»,
