468
Litteviirhis torisksi upplysni ugar.
sednare arbete har fått sin fortsättning och dermed vunnit sin rätta uppfattning.
Poul Möller (S. 90-6), prestson, föddes vid Yeilc 1794. Med gladt mod och rika gåfvor kom han till universitetet, hvarest han utbildade eller utvecklade sig icke mindre genom umgänge med likstämda vänner, än genom studier. Med flera af dem (Tylten, 1818) slöt han en krets omkring deras älskade mästare Oehlenschläger och angrep Baggesen och Grundtvig med parodiens vapen. Några skaldestycken af honom, mest i romanzform, lästes i kalendrar. Emellertid hade han tagit teologisk examen; han gjorde som skeppsprest en resa"til China, med forntidens filosofer och skalder till sällskap om bord. En lyckad början till öfversättning af Odysséen, ett par äkta studentvisor, en slående artbeskrifning af »geniala dagdrifvare» och deres inflytande på samtiden och ett fragnienL af den anderika, kring typiska figurer friskt spelande novellen »En Students Eventyr», uppläst i studentföreningen 1824, var liksom ett förskott på ett rikt författareskap. Han ämnade ytterligare taga filologisk embetsexamen; midt under pågående examen bier han kallad till lektor i filosofi vid Christiania universitet 1826, och från den tiden blef filosofien och dess utveckling i forntid' och nulid hans hufvudstudium. Några år sednare blef han professor i Köpenhamn. Efter förlusten af sin unga hustru skref han en afhandling »Om Udodcligheden»; föröfrigt skaldestycken och innehållsdigra recensioner. Vid 44 års ålder afled han 1838. I det lilla, ban sjelf utgaf, och i de efter hans efterlemnade papper utgifna filosofiska föreläsningar, strödda tankar, bref, fragmenter af dikter på prosa och vers, hafva vi rudimenterna till en klassisk författare. Ursprunglighet i känslor, ett på en gång fint och.bredt uttryckssätt och en sund, käck humor, som hör till egendomligheterna hos hans stil, genomträngde hans hela personlighet och gjorde hans dagliga umgänge fruktbärande för hans samtida.
Adam Oehlenschläger s. o. S. 397-430.
Niels Matthias Petersen iS. 257-62, 276-81), husmansson, föddes i byn Sanderum på Fyen 1791. Han var skolkamrat med Ilas!:; redan i gosseåren hade han honom till »La:rer og Mester», och blef honom sedermera eu trofast medarbetare och efterföljare, egendomligt utrustad till att utbreda den kärlek till Nordens språk och forntidsminnen, hvari de så tidigt hade mötts. Vid universitetet sammanträffade de ånyo. Men under de år, då Rask slutade sin isländska resa och drog ut för att uppsöka de beslägtade språk- och folkstammarne i Asien, satt N. M. Petersen halft undangömd som lärare vid ett seminarium. Efter deltas indragning kom han till Köpenhamn 1826, just som rättstafningsstriden uppblossade;
