― 160 ―
Jag står i begrepp att etablera mig i en av vår gynnade ös provinsstäder (där societeten kan betraktas som en lycklig blandning av det åkerbrukande och det andliga), i omedelbar förbindelse med ett av de lärda yrkena. Mrs Micawber och vår avkomma skola följa med mig. Vår aska skall sannolikt i en kommande tid bliva funnen sammanblandad på den kyrkogård, som bör till en vördnadsvärd byggnad, för vilken det ställe, varpå jag hänsyftar, vunnit en ryktbarhet, som sträcker sig, skall jag säga från Kina till Peru?
I det vi taga farväl av det nutida Babylon, där vi, efter vad jag hoppas, på ett icke oädelt sätt undergått många ödets växlingar, kunna mrs Micawber och jag icke dölja för oss, att vi skiljas, måhända för år, måhända för evigt, från en individ, som med starka band är fäst vid vårt husliga livs altar. Om ni dagen före en sådan skilsmässa vill följa vår gemensamma vän, mr Thomas Traddles, till vår närvarande bostad och där mottaga och besvara de för ett sådant tillfälle naturliga önskningarna, skall ni därmed visa en godhet
Mot en som är evigt er
Wilkins Micawber.»
Det gladde mig att se, att mr Micawber hade sluppit
ifrån sin säck och aska och att någonting till slut
verkligen hade låtit höra av sig. Då Traddles berättade mig,
att bjudningen gällde samma afton, förklarade jag mig
villig att efterkomma densamma, varpå vi följdes åt till
det logis, mr Micawber bebodde såsom mr Mortimer och
som låg vid övre ändan av Grays Inn Road.
Denna bostad var så inskränkt, att vi funno tvillingarna, som nu voro åtta eller nio år gamla, liggande i en fållbänk i familjens sal, där mr Micawber i en vattenkanna hade tillagat vad han kallade »en brygd» av den angenäma dryck, för vilken han var så namnkunnig. Jag hade vid detta tillfälle nöjet att förnya bekantskapen med master Micawber, vilken jag nu fann vara en hoppfull yngling om tolv eller tretton år och i hög grad un-
