― 164 ―
genom att ägna sig åt en sådan tjänst som den mr Micawber nu har antagit?»
»Min söta vän», anmärkte mr Micawber — men ävenledes med en frågande blick på Traddles, »vi ha god tid på oss att diskutera dessa frågor.»
»Nej, Micawber!» genmälde hon. »Ditt misstag i livet är, att du inte ser nog långt framåt. För att göra din familj rättvisa måste du, även om du inte frågar efter dig själv, med en omfattande blick betrakta den mest avlägsna punkt vid horisonten, dit dina talanger möjligen kunna föra dig.»
Mr Micawber hostade och drack sin punsch med en min av utomordentligt välbehag, men kastade ännu alltjämt sidoblickar på Traddles, som om han önskade höra dennes tankar.
»Ja, sakens enkla förhållande, mrs Micawber», sade Traddles, som gärna ville på det mildaste sättet upplysa henne om sanningen, »jag menar det verkliga prosaiska sakförhållandet…»
»Alldeles riktigt, min bäste mr Traddles; jag önskar vara så prosaisk och bokstavlig som möjligt i en sak av så stor vikt.»
»…Är det», sade Traddles, »att denna gren av juridiken, även om mr Micawher vore en verklig sakförare…»
»Alldeles riktigt», sade mrs Micawber (»Wilkins, nu sitter du och skelar igen! Till slut kan du inte få dina ögon att sitta rätt»).
»…Inte har något att göra med den saken», fortfor Traddles. »Endast en advokat kan komma i fråga vid tillsättandet av sådana platser, och mr Micawber kan inte bli advokat utan att i fem år ha varit inskriven som studerande vid något juridiskt kollegium.»
»Förstår jag er rätt?» frågade mrs Micawber med sin vänligaste affärsmin. »Är det er mening, bäste mr Traddles, att mr Micawber efter en sådan tidrymds förlopp kan komma i fråga att bli domare eller kansler?»
»Ja, han skulle kunna komma ifråga», svarade Traddles med starkt eftertryck på ordet ’kunna’.