TOLFTE KAPITLET.
Wickfield och Heep.
Min tant, som, efter vad jag tror, började att bliva allvarsamt orolig över min långvariga nedslagenhet, föregav att hon önskade att jag skulle resa till Dover för att se till om allt stod väl till med hennes hus, som hade blivit uthyrt, och med den nuvarande hyresgästen uppgöra om förlängande av hyresterminen. Janet hade tagit tjänst hos doktor Strong, där jag såg henne varje dag. Då hon lämnade Dover, hade hon icke varit ense med sig själv, huruvida hon skulle eller icke skulle giva den sista avslutningen åt den försakelse av mankönet, varuti hon hade blivit uppfostrad, genom att gifta sig med en lots, men beslöt sig omsider för att icke inlåta sig i detta äventyr — icke så mycket för själva grundsatsens skull, tror jag, som mera därför att hon händelsevis icke tyckte om den ifrågavarande personen.
Ehuru det kändes svårt för mig att skiljas från miss Mills, gick jag dock tämligen villigt in på min tants förslag, emedan jag därigenom skulle få ett tillfälle att tillbringa några få lugna timmar tillsammans med Agnes. Jag rådgjorde med den gode doktorn rörande en frånvaro på tre dagar, och då han nu rådde mig till denna förströelse — han tyckte till och med att jag skulle ytterligare förlänga den, men detta kunde min iver icke medgiva — beslöt jag att resa.
Vad Commons beträffar, hade jag icke någon synnerlig anledning att vara så nogräknad med mina plikter på det hållet. Sanningen att säga, började vi att komma i ett mindre gott rykte bland storkaxarna inom proctorsyrket och gledo hastigt nedåt till en tvetydig ställning. Affärerna hade gått tämligen klent under mr Jor-
