― 20 ―
mrs Micawber att dricka en skål för D., något som hon även gjorde med hänförelse, i det hon med gäll röst ropade därinifrån: »Hör, hör, min bäste mr Copperfield, Jag är förtjust!» och klappade i väggen såsom ett tecken till sitt bifall.
Vår konversation tog därefter en mera världslig riktning, i det mr Micawber berättade oss, att han fann Camden Town obekvämt och att det första han ämnade göra, då annonseringen hade givit anledning till att någonting tillfredsställande låtit höra av sig, var att flytta. Han omnämnde en terrass vid västra ändan av Oxford Street, mitt emot Hyde Park, till vilken han alltid hade haft ett gott öga, men vilken han likväl icke hoppades att genast kunna komma över, emedan den fordrade en inredning i stor skala. Det skulle sannolikt bliva en mellantid, förklarade han, varunder han skulle nöja sig med den övre delen av ett hus, ovanpå något respektabelt affärskontor — t. ex. i Piccadilly — vilket skulle vara en angenäm plats för mrs Micawber, och där de, genom att bygga ut ett fönster och bygga på en våning eller göra några dylika små förändringar, skulle kunna bo hyggligt och trevligt under några år. Vad som än vore honom beskärt, eller var hans bostad än komme att ligga, kunde vi dock, sade han uttryckligen, lita på, att där skulle finnas ett rum åt Traddles och kniv och gaffel åt mig. Vi tackade för hans godhet, och han bad oss ursäkta, att han så där hade kastat sig in i dessa praktiska och affärsmässiga detaljer och urskulda det såsom någonting naturligt hos en person som stod i begrepp att vidtaga alldeles nya anordningar för sitt liv.
Mrs Micawber avbröt denna del av vår vänskapliga konversation genom att bulta i väggen och fråga om teet var färdigt. Hon serverade oss te på det mest intagande sätt, och så ofta jag, under det jag bjöd omkring tekopparna och smörgåsarna, kom henne nära, frågade hon mig i viskande ton, om Dora var ljus eller mörk, eller om hon var kort eller lång, eller någonting dylikt, vilket jag tror väl behagade mig. Efter teet diskuterade vi en mängd ämnen framför brasan, och mrs Micawber var nog god
