― 249 ―
»Det synes oss försiktigast, mr Traddles», sade hon, »att lägga dessa känslor på vår egen iakttagelses prövosten. För närvarande känna vi ingenting till dem och äro inte i stånd att bedöma huru mycken sanning de innehålla. Vi äro därför benägna att så till vida bifalla mr Copperfields förslag, att vi tillåta hans besök här.»
»Aldrig, mina damer, skall jag glömma er godhet!» utbrast jag, befriad från en ofantlig tyngd av fruktan.
»Men, mr Traddles», fortfor miss Lavinia, »vi skulle helst önska att dessa besök tillsvidare finge anses gälla oss. Vi måste akta oss för att erkänna någon bestämd förbindelse mellan mr Copperfield och vår brorsdotter förrän vi fått tillfälle…»
»Förrän du fått tillfälle, syster Lavinia», sade miss Clarissa.
»Må så vara!» medgav miss Lavinia med en suck, »förr än jag fått tillfälle att observera den.»
»Copperfield», sade Traddles vänd till mig, »jag är övertygad att du känner, att intet kan vara förnuftigare eller mera välbetänkt.»
»Nej, intet!» utbrast jag. »Jag känner det djupt!»
»I denna sakernas ställning», fortfor miss Lavinia och kastade åter en blick på sina anteckningar, »och i det vi endast tillstädja mr Copperfields besök, måste vi av mr Copperfield utbedja oss den bestämda, på hedersord avgivna försäkran, att intet slags meddelande mellan honom och vår brorsdotter äger rum utan vår vetskap; att intet förslag, av vad beskaffenhet det vara må, skall uppgöras i avseende på vår brorsdotter, utan att det först underställes oss…»
»Dig, syster Lavinia», inföll miss Clarissa.
»Må så vara, Clarissa!» medgav miss Lavinia i resignerad ton — »mig således — och erhållit vårt bifall. Vi måste göra detta till ett alldeles uttryckligt och bestämt förbehåll, som på intet villkor får överträdas. Vi önskade att mr Copperfield i dag skulle medföra en förtrogen vän» — här böjde hon huvudet mot Traddles och vi bugade oss — »på det att intet tvivel eller missförstånd rörande denna punkt skulle kunna uppstå. Har mr Copper-
