― 278 ―
Jag kände mig endast föga mindre moraliskt dålig än han. Han kände mig bättre än jag kände mig själv. Om han hade slagit igen eller öppet förnärmat mig, skulle det ha varit en lindring och ett rättfärdigande för mig, men nu hade han lagt mig på en sakta eld, som marterade mig hela natten.
Då jag kom ut på morgonen, ringde det till ottesång, och han vandrade fram och tillbaka med sin mor. Han tilltalade mig som om ingenting hade hänt, och jag var tvungen att svara. Jag förmodar att jag hade givit honom ett tillräckligt hårt slag för att skaffa honom tandvärk; i alla händelser var hans ansikte ombundet med en stor silkesnäsduk, vilken, då hatten var fasttryckt uppe på den, var långt ifrån att försköna hans utseende. Jag hörde att han på måndagsmorgonen hade begivit sig till en tandläkare i London och fått en tand utdragen. Jag hoppas att det var en med riktigt stora rötter.
Doktorn föregav, att han icke mådde rätt väl och höll sig för sig själv en betydlig del av varje dag medan besöket varade, och först åtta dagar efter sedan Agnes och hennes far hade rest återtogo vi vårt vanliga arbete. Dagen innan detta skedde lämnade mig doktorn med egen hand en hopviken, men icke förseglad biljett. Den var adresserad till mig och ålade mig i några få, vänliga ord att aldrig hänsyfta på det som hade försiggått den där aftonen. Jag hade meddelat det åt min tant, men icke åt någon annan. Detta var icke ett ämne som jag kunde diskutera med Agnes, och Agnes själv hade ganska säkert icke den ringaste aning om vad som hade förefallit.
Icke heller är jag säker om att mrs Strong då hade det. Flera veckor förgingo innan jag märkte någon förändring hos henne, och den närmade sig långsamt, som ett moln då det icke blåser. I början tycktes hon undra över det ömma medlidande, varmed doktorn talade till henne och över att han önskade att hon skulle ha sin mor hos sig för att åstadkomma ett litet avbrott i hennes livs tråkiga enformighet. Ofta kunde jag, då vi voro sysselsatta och hon satt i vår närhet, se henne göra ett uppehåll i sitt arbete och betrakta honom med det min-
