― 343 ―
»Jag skulle önska att veta av denna — människa», jag kunde icke förmå mig att använda ett välvilligare uttryck, »om man har uppsnappat ett brev, som blev skrivet till henne hemifrån, eller om han tror att hon fått det.»
Han förblev tyst och lugn, fäste sina ögon på marken och satte noggrant spetsen av varje finger på högra handen mot spetsen av varje finger på den vänstra. Miss Dartle vände föraktfullt sitt huvud emot honom.
»Ursäkta, miss», sade han, uppvaknande ur sin tankspriddhet, »men hur underdånig och lydig jag än är mot er, så känner jag likväl min ställning, ehuru jag endast är en tjänare. Mr Copperfield och ni, miss, äro två olika personer. Om mr Copperfield önskar få veta något av mig, måste jag tillåta mig att erinra mr Copperfield om att han kan göra mig en fråga. Jag måste taga min person i akt.»
Efter en kort strid med mig själv vände jag min blick emot honom och sade:
»Ni har hört min fråga. Anse den ställd till er, om ni så vill. Vad svarar ni?»
»Sir», sade han, i det han än skilde och än åter förenade sina fingerspetsar, »mitt svar måste bli begränsat, eftersom det är skillnad på att yppa det, som mr James har anförtrott mig, för hans mor och att yppa det för er. Jag anser det inte sannolikt att mr James kan ha velat uppmuntra mottagandet av brev, som lätt kunde öka en misstämning, men längre skulle jag önska att slippa gå.»
»Är det ingenting mera?» frågade mig miss Dartle.
Jag antydde att jag icke hade något mera att säga. »Undantagandes», tillade jag, då jag såg honom avlägsna sig, »att jag inser den där karlens andel i denna skamliga sak och att jag, eftersom jag ämnar därom underrätta den hederlige man, som varit henne i fars ställe alltifrån hennes barndom, vill råda honom att inte visa sig alltför mycket ute på allmänna ställen.»
