― 385 ―
Bevare mig, Copperfield!» — och företog mig därefter att genomläsa mrs Micawbers skrivelse.
Den lydde sålunda:
»Mina hjärtligaste hälsningar till mr Thomas Traddles, och ifall han möjligen ännu erinrar sig en person, som förr hade den lyckan att vara väl bekant med honom, vågar jag då utbedja mig några ögonblick av hans lediga tid? Jag försäkrar mr T. T., att jag icke skulle taga hans godhet i anspråk, om jag befunne mig i någon annan ställning än en som gränsar till vanvett.
Ehuru smärtsamt för mig att nämna, är (den förr så huslige) mr Micawbers köld mot hans hustru och familj orsaken varför jag vänder min sorgliga uppmaning till mr Traddles och utbeder mig hans benägna överseende. Mr T. kan icke göra sig någon fullständig föreställning om förändringen i mr Micawbers sätt, om hans vildhet och om hans häftighet. Den har så småningom ökats, till dess den antagit utseende av sinnesförvirring. Knappast en dag förgår, det kan jag försäkra mr Traddles, utan att någon paroxysm äger rum. Mr T. skall säkert icke begära att jag skall skildra mina känslor, då jag blivit van att höra mr Micawber påstå, att han sålt sig till F. Gåtfullhet och hemlighetsmakeri hava i lång tid utgjort huvuddragen i hans karaktär och efterträtt oinskränkt förtroende. Den ringaste anledning, ja, blotta frågan om det är något som han skulle föredraga att få till middag, får honom att uttrycka en önskan om skilsmässa. Förliden afton, då han barnsligt ombads om två pence till citronkarameller — en för denna ort egendomlig konfekt — visade han tvillingarna en ostronkniv!
Jag besvär mr Traddles att hysa överseende med mig för att jag inlåter mig i dessa detaljer. Utan dessa skulle mr T. sannerligen ha svårt att bilda sig den svagaste föreställning om min hjärtslitande ställning.
Vågar jag mu anförtro mr T. avsikten med detta brev? Vill han nu tillåta mig att taga min tillflykt till hans vänskapliga deltagande? Ack ja, ty jag känner hans hjärta!
25. — David Copperfield. II
