― 462 ―
»För en person som uppför sig väl och är arbetsam!» upprepade mrs Micawber i affärsmässig ton. »Alldeles riktigt. Det är nu alldeles klart för mig att Australien är den rätta verkningskretsen för mr Micawber.»
»Jag hyser den övertygelsen, min bästa miss Trotwood», tillade mr Micawber, »att detta under för handen varande förhållanden är landet, det enda landet för mig och min familj, och att något utomordentligt ska låta höra av sig på denna kust. Avståndet är så gott som intet — jämförelsevis talat, och ehuru ert vänliga förslag, som sagt, bör tagas i närmare övervägande, kan jag försäkra, att detta endast och allenast blir en formsak.»
Kan jag väl någonsin glömma huru han i ett ögonblick förvandlades till den mest sangviniska av alla människor och redan trodde sig ha fångat lyckan, eller huru mrs Micawber ögonblickligen började att utbreda sig över känguruns naturalhistoria? Kan jag väl någonsin tänka på den där gatan i Canterbury en torgdag, utan att tänka på honom, då han följde oss tillbaka och medelst den käcka, vaggande gång han antog, gav sig sken av att vara en tillfällig gäst på landbacken och med en australisk lantmans öga betraktade de oxdrifter vi gingo förbi?