― 43 ―
vacker som förr, ty hon är vackrare — ja, jag försäkrar er att hon är vackrare. Inte därför att hon inte arbetar lika bra som förr. Hon var lika god som sex andra och så är hon ännu. Men hur det är, så är det inte riktigt helt med hennes hjärta. Om ni förstod», sade mr Omer sedan han åter gnidit sig om hakan och rökt litet, »vad jag menar med uttrycket: ’Ett långt tag och ett starkt tag och ett tag på en gång, gossar, hurra!’ så skulle jag vilja säga, att det är det som jag i allmänhet saknar hos Emili.»
Mr Omers ansikte och sätt voro så uttrycksfulla, att jag med gott samvete kunde nicka, som om jag gissade hans mening. Min snabba fattningsgåva tycktes behaga honom, och han fortfor:
»Och ser ni, nu förmodar jag, att det där till största delen kommer sig därav att hon är i ett vankelmodigt tillstånd. Vi ha språkat en hel hop om den saken, hennes morbror och jag och hennes fästman och jag, och jag anser att det egentligen kommer sig av att hon är vankelmodig. Man bör alltid komma ihåg om Emili», sade mr Omer och skakade sakta på huvudet, »att hon är den ömmaste lilla varelse man någonsin kan tänka sig. Ordspråket säger: ’Man kan inte göra en silkespung av ett soöra.’ Nå ja, jag vet just inte hur det förhåller sig med den saken. Jag tror nästan att man skulle kunna det, bara man börjar i god tid. Hon har gjort ett hem av den där gamla båten, sir, mot vilket sten och marmor inte kunna hålla stången.»
»Ja, det har hon verkligen!» sade jag.
»Att se hur den där täcka lilla varelsen hänger efter morbror sin», sade mr Omer, »att se hur hon fäster sig vid honom, närmare och närmare och närmare för var dag, det är en syn att se. Och nu, ser ni, är det alltid en strid som föregår, när det är fråga om sådant där. Varför ska den göras längre än som behövs?»
Jag lyssnade uppmärksamt till den gamle hedersknyffeln och höll i mitt hjärta fullkomligt med om vad han sade.
