― 483 ―
»Det tror jag med», svarade jag.
»Nå, vad skola vi nu ge honom?» frågade min tant.
»Ja, men innan ni komma till denna punkt», sade Traddles med en viss förlägenhet, »måste Jag tillstå, att jag, då jag inte såg mig i stånd att fullt genomdriva min vilja, fann det vara klokast att inte låtsa om två punkter i denna olagliga uppgörelse — ty olaglig är den från början till slut — av en kinkig sak. De reverser o. s. v. som mr Micawber lämnat honom för de förskott han…»
»Nå ja, dessa måste betalas», sade min tant.
»Ja, men jag vet inte när de kunna komma fram eller var de äro», sade Traddles och spärrade upp ögonen, »och jag antar därför, att mr Micawber från detta ögonblick och till sin avresa oupphörligt ska bli bysatt eller få en utmätning på halsen.»
»Nå ja, i sådant fall måste vi lika ofta befria honom från bysättningen och utmätningen», sade min tant. »Hur stort är hela beloppet?»
»Mr Micawber har med alla möjliga formaliteter antecknat transaktionerna — så kallar han dem — i en bok, och de utgöra hundratre pund och fem shillings.»
»Huru mycket skola vi nu ge honom, denna summa inberäknad?» frågade min tant. »Sedan kunna vi två, kära Agnes, talas vid om delningen. Huru mycket bör han ha? Femhundra pund?»
Härvid föllo Traddles och jag in på en och samma gång. Vi föreslogo båda en liten summa i kontanter och att Uriahs fordringar skulle inlösas så snart de blevo presenterade, utan att tala om saken med mr Micawber. Vidare föreslogo vi att familjen skulle få fri resa jämte nödig utstyrsel och hundra pund kontant samt att vi på fullt allvar skulle antaga mr Micawbers anbud om återbetalning av de förskotterade penningarna, emedan det måhända vore nyttigt för honom att tro, att han hade iklätt sig denna förbindelse. Härtill lade jag det förslag, att jag, som visste hur mycket man kunde lita på mr Peggotty, skulle meddela honom några upplysningar rörande hans karaktär och historia samt
