― 485 ―
Min tant förblev lugn, till dess några enstaka tårar banade sig väg utför hennes kinder.
»Ni har fullkomligt rätt», sade hon; »det var mycket omtänksamt av er att nämna det.»
»Kan jag eller Copperfield uträtta något?» frågade Traddles i mycket mild ton.
»Nej, ingenting», svarade min tant. »Jag tackar er så mycket. Det var endast en tom hotelse, kära Trot. Men låt nu mr och mrs Micawber komma in igen, och kom väl ihåg, att ingen av er får tala till mig!»
Med dessa ord slätade hon sin klänning och satt i sin stela ställning och såg bort mot dörren.
»Nå, mr och mrs Micawber», sade min tant, då de hade kommit in, »vi skola nu tala om er utvandring och jag måste be så mycket om ursäkt för att vi låtit er stanna så länge utanför, men nu vill jag meddela er vilka arrangemang vi ämna föreslå.»
Dessa utvecklade hon nu till obegränsad belåtenhet för hela familjen — samtliga barnen voro nämligen närvarande — och så, att hon till den grad väckte mr Micawbers vanor vid punktlighet vid första stadiet av varje växeltransaktion, att han icke kunde avhållas från att i högsta förtjusning rusa ut för att köpa stämplat papper till sina förskrivningar. Men hans glädje blev av kort varaktighet, ty fem minuter därefter kom han tillbaka under bevakning av en rättsbetjänt och förklarade oss under en ström av tårar, att allt var förbi. Vi, som voro fullt beredda på denna händelse, som naturligtvis härledde sig från Uriah Heep, betalade genast penningarna, och efter ytterligare fem minuters förlopp satt mr Micawber vid bordet och ifyllde stämpelblanketterna med ett uttryck av fullständig glädje och belåtenhet, som endast denna favoritsysselsättning eller bryggandet av punsch kunde till en sådan grad meddela åt hans skinande anlete. Att se honom arbeta på blanketterna med en äkta konstnärsnjutning, i det han än varsamt behandlade dem som om de varit kopparstick, än åter sneglade på dem från sidan, och i sin plånbok införde viktiga anmärkningar rörande data och belopp