Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/493

Den här sidan har korrekturlästs

’Nu är dagen, nu är stunden;
se hur härens leder slutas,
hur stolts Edwards lrupper nalkas —
och med dem vår träldoms tid!’

»Dömd till denna och till ett snart slut (ty själskval kunna icke uthärdas över en viss gräns, och denna gräns känner jag att jag har uppnått), är nu min bana slutad. Gud signe er! Gud signe er! Någon framtida resande, som av nyfikenhet och, låtom oss hoppas det, även av deltagande besöker det häkte, som är ägnat åt bysättningsfångar i denna stad, torde och, efter vad jag hoppas, skall undra, då han skådar på dess vägg, inskrivna med en rostig spik,

de okända initialerna
 W. M.

»P. S. Jag öppnar ånyo detta brev för att säga, att vår gemensamme vän, mr Thomas Traddles (som ännu icke har lämnat oss och ser särdeles frisk och kry ut), betalt skulden och expenserna i miss Trotwoods ädla namn, samt att jag och min familj stå på höjden av jordisk lycksalighet.»