― 538 ―
ensam och tyst skralta framåt genom de dimmiga gatorna.
De välbekanta butikerna med sin livliga belysning utövade dock sitt inflytande på mig, och då jag steg ur diligensen utanför kaffehuset i Grays Inn, hade jag återfått mitt goda lynne. Det erinrade mig till en början om den så olika tidpunkt då jag hade tagit in på Guldkorset och om alla de förändringar som hade försiggått sedan den tiden, men detta var helt naturligt.
»Vet ni i vilken avdelning av Grays Inn mr Traddles bor?» frågade jag kyparen medan jag värmde mig vid kaminen i kafferummet.
»Holborn Court, sir — n:o 2.»
»Jag förmodar att mr Traddles börjat få ett namn bland juristerna?»
»Ja, förmodligen», svarade kyparen, »men jag vet verkligen inte hur det förhåller sig med den saken.»
Denne kypare, som var en medelålders, mager karl, såg sig om efter hjälp av en kypare med högre myndighet — en korpulent, ståtlig gammal man med isterhaka och svarta knäbyxor och strumpor och som kom fram ur en avplankning, liknande en kyrkvaktarbänk, i andra ändan av kafferummet, där han uppehöll sig i sällskap med ett penningskrin, en adresskalender, en juristmatrikel och andra böcker och papper.
»Mr Traddles, i n:o 2 i Holborn Court», sade den magre kyparen.
Den korpulente och ståtlige kyparen vinkade honom bort och vände sig gravitetiskt mot mig.
»Jag frågade», sade jag, »om mr Traddles i n:o 2 i Holborn Court inte börjar att skaffa sig ett namn bland sakförarna.»
»Jag har aldrig hört hans namn», sade kyparen med en tjock, hes röst.
Jag kände mig helt blyg och förlägen på Traddles' vägnar.
»Han är visst en helt ung man?» sade den korpulente och ståtlige kyparen och gav mig en sträng blick. »Hur länge har han varit i Grays Inn?»
