― 544 ―
med flickor är en härlig sak, Copperfield. Det är inte yrkesmässigt, men bra angenämt är det.»
Då jag märkte, att han stammade en smula, och insåg, att han i sitt hjärtas godhet fruktade att han hade vållat mig smärta genom sina ord, instämde jag i hans yttrande med en hjärtlighet, som tydligen i hög grad lugnade och gladde honom.
»Men för övrigt», sade Traddles, »äro våra husliga arrangemanger, om jag ska säga sanningen, allt annat än yrkesmässiga, min kära Copperfield. Till och med att Sofi är här är allt annat än yrkesmässigt, men vi ha inte någon annan bostad. Vi ha gått till sjöss i ett nötskal och äro beredda på att trotsa stormen. Och Sofi är en utomordentlig husmor! Du ska förvåna dig över att se hur hon stuvat undan flickorna. Jag vet sannerligen knappast hur det gått till.»
»Ha ni många av de unga damerna hos er?» frågade jag.
»För det första ha vi den äldsta, skönheten», sade Traddles med en dämpad, förtrolig viskning, »Caroline. Och så ha vi Sara — henne, om vilken jag nämnde för dig att hon hade ont i ryggraden, men hon är nu fasligt mycket bättre. Därefter ha vi de båda yngsta, som Sofi har uppfostrat. Och slutligen ha vi Louise.»
»Verkligen?» utbrast jag.
»Ja», sade Traddles. »Alla tillsammans — jag menar våra rum — äro endast tre, men Sofi har arrangerat det åt flickorna på det märkvärdigaste sätt. och de ligga så bekvämt som möjligt. Tre i det där rummet», sade Traddles och pekade dit, »och två i det här.»
Jag kunde icke låta bli att se mig omkring för att upptäcka vilken plats i sådant fall bleve övrig åt mr och mrs Traddles. Traddles förstod mig.
»Ja», sade Traddles, »vi äro, som sagt, beredda på att trotsa stormen, och i förra veckan improviserade vi en bädd här på golvet. Men det är en liten kammare uppe på vinden — en mycket vacker liten kammare, då man väl är däruppe — den har Sofi själv tapetserat för att överraska mig — och det är för närvarande vårt rum
