Sida:David Copperfield del II 1923.djvu/552

Den här sidan har korrekturlästs

― 548 ―

arbete. »Tom» hade strax efter bröllopet gjort en liten tur med henne ned till Kent, och där hade hon även besökt min tant, och både min tant och Agnes mådde väl, och de hade allesammans icke talat om någonting annat än mig. Hon trodde att jag ständigt och jämt hade varit i »Toms» tankar under hela den tid jag hade varit borta. »Tom» var hennes orakel i allting. »Tom» var tydligen hennes livs avgud, som aldrig genom någon skakning kunde bliva rubbad från sin piedestal, utan som hon alltid skulle komma att tro på och dyrka med sitt hjärtas hela tillit och trofasthet, vad som än måtte hända.

Det aktningsfulla undseende, som både hon och Tom visade »skönheten», behagade mig i hög grad. Jag vet icke om jag just fann det så synnerligt resonabelt, men jag fann det vara ett mycket vackert drag och helt och hållet överensstämmande med deras karaktär. Om Traddles ett enda ögonblick saknade de teskedar, som ännu först skulle förtjänas, betvivlar jag icke, att det var, då han räckte »skönheten» hennes tekopp. Om hans milda hustru hade mot någon kunnat vidhålla sin egen mening, så är jag övertygad att det endast hade varit därför att hon var syster till »skönheten». Några små tillstymmelser till bortskämdhet och nyckfullhet, vilka jag märkte hos »skörheten», ansågos tydligen av Traddles och hans hustru såsom hennes förstfödelorätt och naturliga tillhörighet. Om hon hade varit född till bidrottning och de andra till arbetsbin, skulle de icke kunnat vara mera övertygade därom.

Men deras självförgätenhet förtjuste mig. Deras stolthet över dessa flickor och deras eftergivenhet för alla deras önskningar, utgjorde det vackraste lilla bevis på deras eget värde, som jag någonsin kunde önska att se. Lika säkert som att Traddles en enda gång under loppet av denna afton blev tilltalad som »snälla Tom» och blev ombedd att ställa någonting hit eller bära någonting dit, eller taga upp någonting eller lägga ned någonting, eller leta efter någonting eller hämta någonting, lika säkert är att han blev tilltalad så väl tio gånger på en timme av den ena eller den andra av sina svägerskor.