― 603 ―
nämna, att del var ett mästerstycke i vältalighet och att i synnerhet de ställen, där han särskilt följde sin egen bana till dess källa och varnade den yngre delen av sina åhörare för vådorna att någonsin ådraga sig pekuniära förpliktelser, som man icke är i stånd att uppfylla, framlockade en tår uti även det manligaste öga på platsen. De övriga skålarna gällde doktor Mell, mrs Micawber (som med en intagande böjning på huvudet uttryckte sin tacksamhet från sin plats vid sidodörren, där en vintergata av skönhet tronade på stolar, för att på en gång bevittna och illustrera festen), mrs Ridger Begs (f. d. miss Micawber), mrs Mell, Wilkins Micawber, Esquire, junior (som kom församlingen att kikna av skratt genom den humoristiska anmärkningen, att han icke såg sig i stånd att uttrycka sin tacksamhet i ett tal, men ville med församlingens tillåtelse göra det i en sång), mrs Micawbers familj, (väl känd i moderlandet, som det torde vara överflödigt att anmärka) etc. etc. Efter slutade ceremonier undanröjdes borden, liksom genom ett trollslag, och dansen började. Bland Terpsichores dyrkare, vilka förlustade sig tills solen manade till uppbrott, voro Wilkins Micawber, esquire, junior, samt den älskvärda och talangfulla miss Helena, doktor Mells fjärde dolter, särdeles framstående.»
I det jag såg tillbaka på doktor Mells namn och
gladde mig att uti dessa lyckliga omständigheter ha
återfunnit mr Mell, den förr så fattige och betryckte
underläraren hos herr fredsdomaren i Middlesex, pekade
mr Peggotty på ett annat ställe i tidningen, där mina
ögon föllo på mitt eget namn, och jag läste följande:
»Till David Copperfield, Esquire.
Den utmärkte författaren.
- Min bäste sir!
År hava förflutit, sedan jag hade ett tillfälle att med egna ögon skåda de drag, vilka en betydlig del av den civiliserade världen nu så väl känner i fantasien.
Men, min bäste sir, ehuru jag, till följd av förhållanden, vilka det icke stått i min makt att behärska, blivit avlägsnad från det personliga umgänget med min ung-
