Den här sidan har korrekturlästs
― 611 ―
vit till långt in på natten, men den dyrbara varelse, utan vilken jag icke vore någonting, håller mig sällskap.
O, Agnes, o, min själ, måtte ditt anlete sålunda vara hos mig då jag slutar mitt liv, måtte jag sålunda, då verkligheterna svinna bort såsom de skuggor, av vilka jag nu tager avsked, ännu finna dig bredvid mig, pekande uppåt!
